Deus Ex Machina

Jag har länge funderat på att göra något slags monument till ett figurspel och nu har ett tagit form. För ett bra tag sedan fick jag en tech priest till 40K av svågern. Då jag inte hade någon direkt position i någon av mina arméer att fylla med denna figur för tillfället så blev den liggande. Med hjälp av lite plastdetaljer från en imperial city-byggnad, kartong, foam board, frigolit, lim samt färg blev detta resultatet.

Grymt nöjd med denna terrängpjäs! 
Inte bästa bilden men den får duga. 

For the sons of Russ and the God Emperor

Det var nu pinsamt länge sedan jag tog mig tid att rapportera nåt på bloggen. Jag ska försöka bättra mig i framtiden. Jag har inte slutat blogga (eller spela för den delen) men tiden har flytt och först nu har jag hunnit ikapp den. Det kan hända att det dyker upp inlägg om spel som spelats under mitt blogguppehåll men jag kommer nog mest att koncentrera mig på aktuella vinster och förluster. Detta inlägg skulle ha handlat om huruvida jag vann eller förlorade mot Imperial Guard men av anledning (en dålig sådan enligt mig) som jag inte tänker nämna kunde min motståndare ej dyka upp. Därför tänker jag ägna detta inlägg till den armé som vann på walk over!

- NIGHT WOLVES -

Jag har sedan slutet av förra årtusendet (jag tror jag började -93) spelat Warhammer 40K. Jag har under åren spelat med ett flertal olika arméer som jag köpt, bytt, målat och ibland sålt. En armé som alltid funnits kvar i en eller annan form är Space Marines. Från allra första början velade jag mellan två (i spelet beskrivna) chapters nämligen Blood Angels och Dark Angels. Detta berodde till största del på att jag också spelade Space Hulk och där läste många inspirerande bakgrundstexter om just dessa arméer. Det blev till slut ingen av dem utan jag började testa mig fram med ett eget färgschema och en egen historia till mina marines. Detta resulterade i en påbörjad målning i öken-camouflage som övergavs för flera mer eller mindre misslyckade idéer. Efter att jag köpt en mängd figurer av en bekant som slutat spela (har för mig att detta var -96) hade jag plötsligt en stor låda fylld med Space Wolves. Dessa figurer är speciella för just detta space marine chapter och jag hade ofta funderat på att skaffa sådana men jag ogillade de färgscheman som de vanligen visades i. De låg i lådan i lite över ett halvår innan jag fick en idé om att göra ett så kallat successor chapter till Space Wolves och namnge dessa Night Wolves. Efter en del testmålande bestämde jag mig för ett färgschema som inte ändrats sedan dess. Rustningarna är målade i en rökig svart-grå ton och jag valde att måla linserna ljust gröna i hjälmarna. Vapen och andra detaljer är målade i en kraftfull blå som torrborstats med en ljusare petrol (jag har med avsikt valt att utelämna vad färgerna kallas från tillverkaren då detta inte säger mycket för den som inte använder samma färger). Nu är armén, efter mängder med tillägg, helt färdig. Nu ska jag bestämma mig för vilken av alla icke färdigmålade arméer som ska bli nästa projekt.

Denna scout-figur är en av favoriterna.

Jag tycker speciellt om detaljer som nitläderrustningen över låren samt den ovanliga boltern med trummagasin.

När jag skulle plocka undan figurerna insåg jag att jag missat att ställa upp en enhet! Jag tänker dock inte göra en ny uppställning för tillfället utan någon gång fotografera alla enheter var för sig. 

Here be dragons!

I går onsdag fortsatte Descentkampanjen. Sedan jag hade tid att skriva sist har hjältarna klarat av farorna i Caverns of Thuul, uppgraderat en hel del, råkat ut för överfall på vägen och slutligen påbörjat ytterligare en dungeon följande ett rykte om drakyngel djupt nere i mörkret.

Långt innan hjältarna gått till botten med ryktet (bokstavligt talat) har de råkat ut för både en Ice Wyrm och en drake längs de vindlande gångarna. Ice Wyrmen gjorde ordentligt med skada, inklusive att sluka Vinterdrakens karaktär Steelhorns. Draken däremot var till ingen nytta. Först missade jag med en oväntad, och potentiellt förödande, attack och när det blev hjältarnas tur gjorde de processen kort med den bevingade besten. På samma nivå hade jag även Ogre men också den var värdelös. Det hela rätades dock till när jag fick in ett beastman war party och dessa tre skickade två av hjältarna till Tamalir för återuppståndelse. Man kan alltid lita på beastmen!

Zombie Shoot 21/10

De levande döda dyker upp ur dimman

Jag, Svågern och Vinterdraken spelade SOTR på torsdagskvällen. Det var från början tänkt att vi skulle var fler än vi blev och hade då valt scenariot zombie shoot så att de som ville testa kunde styra, alternativt skjuta, zombier. Nu blev vi bara tre som spelade (Mr A dök upp en stund men deltog inte i själva spelet, välkommen tillbaka), jag styrde zombier, Vinterdraken spelade med sina britter och Svågern med sina tyskar.
Vinterdraken ledde stort till att börja med, väldigt få zombier nådde fram till sina motståndare och de sprängdes i högar med hjälp av pansarskott. De fåtal zombier som dock nådde fram fick flera enheter att fly i skräck. När inga zombier längre rörde på sig stod Vinterdraken som marginell vinnare med 26 utslagna odöda mot Svågerns 25. Kul som vanligt och mycket brutalt!

Sneaky zombie!

Memoir44 Air Pack!

När jag påbörjade denna blogg visste jag inte vad det skulle bli riktigt eller hur länge jag skulle orka hålla på. Men nu har jag kommit fram till det etthundrade inlägget. Så här är det, nr.100

En Messerschmitt Bf109 i skyarna över den franska landsbygden

Under semestern köpte jag Air Pack till M44, en länge saknad komponent i samlingen.
Jag hade läst en hel del om den innan jag väl fick tummen ur och köpte den men hade ändå inte riktigt grepp om reglerna. Jag blev dock positivt överraskad när jag läste igenom dem.
Ett antal slag har hunnit spelats med denna expansion och istället för att redogöra för vem som vann eller vilka scenarion vi spelade tänkte jag beskriva hur det bidrar till att göra ett fenomenalt spel ännu bättre.

Jag hade två huvudsakliga farhågor innan jag läst reglerna och dessa var om flygplanen skulle lägga till kort (vilket skulle kunna göra kortleken obalanserad) och om de skulle stjäla fokus från resten av spelet. Jag konstaterade snabbt att ingen av dessa betänkligheter var skäl för oro. Visst hade det lagts till command-kort (2x Air Sortie) men dessa delas vanligen ut till en eller båda spelarna vid spelets start (utöver den vanliga handen samt att dessa läggs öppet) och även om de blandas in så ändrar de ej ordergivningen nämnvärt. Viktigt att nämna är dock att Air Power-korten i grundspelet spelas som Air Sortie-kort när man spelar med Air Pack.
Ett flygplan får komma in på spelplanen från vilken av de fyra sidorna som helst (bortsett från de halva sido-hexarna) och förflytta sig minst en hex och max fyra (det får dock ej korsa samma hex två gånger) och måste sluta sin förflyttning på en tom hex. Utan att beskriva hela regelboken övergår jag nu till vad flyget gör för nytta i M44!

Supermarine Spitfire! (behöver man säga mer)

Det finns 6st olika Air Battle - Special Actions (varav fyra är attacker). Den bästa attacken, enligt mig, är Ground Support. Flygplanet placeras intill en (eller flera) fiendeenheter och detta negerar allt deras skydd från terräng när de anfalls av enheter i närstrid. Ingen sitter längre säker i en bunker, dock gäller denna regel endast vissa flygplan. Strafing fungerar i stora drag som Air Power i grundspelet med undantaget att det endast går att anfalla tre hexar istället för fyra, en bonus är dock att de hexar man anfaller behöver inte ligga intill varandra. Ground Interdiction slår inte ut enheter utan hindrar deras förflyttning. Kamikaze Attack kan endast utföras med en Mitsubishi Zero (av förklarliga skäl!) och kan med lite tur ta ut en hel enhat (inklusive båtar) men oavsett tärningsresultat har flygplanet flugit färdigt! De övriga två alternativen är Recon (vilken fungerar ungefär som specialeffekten på Recon-1 kort) och Rescue som endast används i speciella uppdrag.

Hur skjuter man ner dem? Det gör man inte! Jo, fast inte riktigt... Jag får helt enkelt bli regelteknisk igen. Det går inte att anfalla ett flygplan med ett vanligt kortstyrt anfall utan detta sker med hjälp av något som kallas Air Check Roll. All terräng förutom plan mark har ett Air Check Value, detta i kombination med antalet fiendeenheter som finns runt flygplanet ger antalet tärningar som måste slås mot flygplanet innan det flyttas nästa runda (+1 tärning/markenhet samt +2 tärningar/flygplan). Det är alltid motståndaren som slår Air Check-slagen och om minst en granat slås är flygplanet utslaget. Observera att detta endast ger fienden en medalj om slaget inkluderade några stridande enheter, att flygplanet krashade när det lågflög över en skog ger inte ära till någon.

Det finns en massa extraregler som jag inte tänker gå in på men ovanstående ger förhoppningsvis en bild av hur Air Pack bidrar till ett redan suveränt spel. En stor bonus är att alla scenarion (fram till utgivandet av Air Pack) finns återpublicerade i regelboken och innehåller inte bara Air Pack-regler utan har även arbetats om med regler och terräng från senare expansioner.

Air Pack Rules! (pun intended)

Resumé av sommaren

Sommaren är kort brukar det sägas och det stämde helt klart in på den gångna för min del. Tiden har varit knapp och därför har vissa saker fått bero, en av dessa saker har varit denna blogg. Men nu är jag tillbaka och ska förhoppningsvis komma i kapp vad det lider. Här följer en resumé av sommarens spelande i korthet.

Descent 29/6

Kampanjen fortsätter.
De nyuppgraderade monstren kom väl till pass, trodde aldrig att jag skulle få så stor nytta av skeleton archers. Den tidigare obalansen vad det gäller erfarenhetspoäng har slätats ut och det känns som att jag kan ge dem en ordentlig match i kommande dungeons. Detta var andra gången jag fått tillfälle att använda en chaos beast, den lyckades dock med måttlig förödelse innan den nedgjordes. Innan vi avslutade uppgraderade jag mina skeleton archers till snipers vilket ger dem två extra i räckvidd, det är de väl värda!

en ovanlig syn djupt nere i mörkret...

Arkham Horror 10/7

Jag, Heldri, Vinterdraken, Å, Retro, snubben från Hong Kong, Tokrake och Mr O (tror inte vi var fler) spelade ett jätteparti Arkham Horror med i stort sett alla expansioner som finns. Vi var denna gång tvungna att stoppa Chaugnar Faugn från att bryta igenom till vår värld. Det såg ut som om det skulle gå illa men med enad front lyckades vi försegla alla portaler och världen var än en gång säker... ...eller var den? Hur som helst vann vi, kul som vanligt även om jag var trött och lite disträ.

Pandemic 19/7


Jag och Heldri testade för första gången Pandemic hos Å och Retro. I detta samarbetsspel spelar man en grupp forskare, läkare mfl. som har den ofantliga uppgiften att stoppa inte en utan fyra olika pandemier som helt plötsligt bryter ut i olika delar av världen. Det är ett snabbt och regelmässigt enkelt spel som stundtals är sjukt svårt (ursäkta skämtet). Vi spelade tre omgångar i rad och det blev 2-1 till spelet. Mycket roligt och frustrerande!

Memoir44 - Breakthrough - Nach Moskau!


Jag, Retro och Å spelade ett parti M44 och denna gång handlade det om tyskarnas framryckning mot Moskva under Operation Thypoon. Jag fick till en början oerhört bra kort och den första framryckningen var krossande. Efter ett tag började dock de tyska pansarkolonnerna sakta av, terrängen var ej fördelaktig för pansaret och tagtråd och pansarhinder gjorde vidare framryckningar näst intill omöjliga. Insåg efter ett antal rundor att jag glömt general winter regeln som ska representera det faktum att de tyska soldaterna, och maskinerna, frös så att de dukade under. Jag började slå för den regeln från och med att jag upptäckte min blunder men jag tror att jag skulle varit mer försiktig om jag kommit ihåg att slå från början. Jag tänker nog låta detta slag vara oavgjort med tanke på regelmissen.

Colosseum 22/7

Ytterligare en rolig vända Colosseum. Jag, Heldri, Å och Retro tävlade om vem som kunde sätta upp det mest imponerade skådespelet. Heldri vann med 90 poäng.


Ticket to Ride (Mega) Europe + 1912 Expansionen 22/7

Jag, Heldri, Å och Retro spelade TtR Europe och jag hade monsterflyt med mina tickets. Jag vann med respektabla 170 poäng! Bilderna blev tyvärr inge bra.

Red November 24/7

Jag, Heldri, Å, Retro och Svågern försökte desperat att hålla den gnomiska atomubåten från att sjunka som en sten, vi misslyckades, igen.

Nåja, bara sex vattenfyllda utrymmen. En bit kaka!

Bugman´s Game 24/7

Jag, Heldri, Å, Retro och Svågern spelade Bugman´s Game. Spelet är gjort av Games Workshop som en hyllning till Warhammer-dvärgen Bugman och hans berömda XXXXXX Brew. Det går ut på att navigera genom en krog befolkad av dvärgar, alver, troll och all sköns oknytt och lyckas bära öl och tilltugg till sina polare. Det är dock inte så lätt när de andra karaktärerna kommer i vägen eller när man får i sig lite förmycket och börjar slåss med ett troll. Retro vinglade sin karaktär till seger med 17 poäng. Bilderna försvann visst i dimman...

Pandemic 24/7

Jag, Heldri, Å, Retro och Svågern gav oss på uppdraget att bota alla världens farsoter. det såg bra ut från början men vi gick bet två gånger i rad. Spelet vann.

Seafarers of Catan
Jag, Heldri, Å och Retro spelade Seafarers of Catan och vi gav oss alla tidigt ut från vår hemkontinent för att söka lyckan på de omkringliggande öarna. Heldri hade tokröta med de slumpmässigt utplacerade resurssiffrorna och vann överlägset.


Detta får avsluta resumén av sommarens spel även om det har spelats mer, bland annat har jag skaffat (och spelat med) Air Pack till Memoir 44 men detta kommer det en separat rapport om...

Traveller TNE 6/7

Åventyret fortsätter...

Efter en mängd justeringar, reparationer och beräkningar genomför H.C.S Colossus ett hopp av aldrig tidigare möjlig distans, något går dock snett...
När skeppet väl kommer ut ur jump space upptäcker besättningen att de troligen befinner sig i the Great Rift, ett många sektorer långt ingenting med mycket få stjärnor. De finner dock att de är relativt nära en vit dvärgstjärna, i hopp om att där finna något som kan tala om var de befinner sig börjar de utforska systemet. Ett team bestående av Titan, Ghoul, Vomit, Glare, Spook och Pulse får i uppdrag att flyga före Colossus. De ger sig av i skeppets huvudskyttel, Blazer IV, och närmar sig utkanten av det okända systemet. Den yttersta av planeterna visar sig vara ett enormt stenklot av nästan omöjliga proportioner, vid en första scanning i omloppsbana avläser de, förutom hög gravitation, att atmosfären är giftig och att ytan delvis är täckt av giftiga träsk. När de nästan avslutat sin preliminära undersökning ser de en liten byggnadsstruktur på monitorerna. Teamet bestämmer sig för att undersöka detta närmare och påbörjar sin nedstigning till planetens yta. Titan, Ghoul, Spook och Vomit beger sig ut i den giftiga dimma som utgör jätteplanetens atmosfär, sikten är endast ett femtiotal meter och de rör sig långsamt framåt. Plötsligt dyker byggnaderna upp som ett spöke i diset, de finner snart att byggnaderna har varit övergivna sedan lång tid. Vid genomsökningen inser de att det handlar om en liten forskningsstation som använts för att undersöka planetens sammansättning. Försök har utförts för att få två växthus att fungera, dock med mediokert resultat. I det yttre växthuset stöter Ghoul och Titan på små insektoida varelser som anfaller dem, de neutraliserar två och fångar en tredje. Teamet samlar ihop alla dokument de kan finna inklusive en hårddisk och ytterligare en av de varelser de påträffat, denna har dock dissekerats och förvarats i en burk. Väl tillbaka vid Blazer IV blir de alla avspolade och scannade i luftslussen innan Pulse släpper in dem en och en. De fortsätter sin färd innåt i systemet och tar sig tid att börja undersöka de dokument de funnit på forskningsstationen. De får fram att planeten de var på heter Merihin och att de andra två planeterna heter Nolotos och Gheryon. Vad stjärnan har för benämning finns det dock ingen uppgift om och således är de inte närmare ett svar på var de kan befinna sig.

Fortsättning följer...