Traveller TNE 6/7

Åventyret fortsätter...

Efter en mängd justeringar, reparationer och beräkningar genomför H.C.S Colossus ett hopp av aldrig tidigare möjlig distans, något går dock snett...
När skeppet väl kommer ut ur jump space upptäcker besättningen att de troligen befinner sig i the Great Rift, ett många sektorer långt ingenting med mycket få stjärnor. De finner dock att de är relativt nära en vit dvärgstjärna, i hopp om att där finna något som kan tala om var de befinner sig börjar de utforska systemet. Ett team bestående av Titan, Ghoul, Vomit, Glare, Spook och Pulse får i uppdrag att flyga före Colossus. De ger sig av i skeppets huvudskyttel, Blazer IV, och närmar sig utkanten av det okända systemet. Den yttersta av planeterna visar sig vara ett enormt stenklot av nästan omöjliga proportioner, vid en första scanning i omloppsbana avläser de, förutom hög gravitation, att atmosfären är giftig och att ytan delvis är täckt av giftiga träsk. När de nästan avslutat sin preliminära undersökning ser de en liten byggnadsstruktur på monitorerna. Teamet bestämmer sig för att undersöka detta närmare och påbörjar sin nedstigning till planetens yta. Titan, Ghoul, Spook och Vomit beger sig ut i den giftiga dimma som utgör jätteplanetens atmosfär, sikten är endast ett femtiotal meter och de rör sig långsamt framåt. Plötsligt dyker byggnaderna upp som ett spöke i diset, de finner snart att byggnaderna har varit övergivna sedan lång tid. Vid genomsökningen inser de att det handlar om en liten forskningsstation som använts för att undersöka planetens sammansättning. Försök har utförts för att få två växthus att fungera, dock med mediokert resultat. I det yttre växthuset stöter Ghoul och Titan på små insektoida varelser som anfaller dem, de neutraliserar två och fångar en tredje. Teamet samlar ihop alla dokument de kan finna inklusive en hårddisk och ytterligare en av de varelser de påträffat, denna har dock dissekerats och förvarats i en burk. Väl tillbaka vid Blazer IV blir de alla avspolade och scannade i luftslussen innan Pulse släpper in dem en och en. De fortsätter sin färd innåt i systemet och tar sig tid att börja undersöka de dokument de funnit på forskningsstationen. De får fram att planeten de var på heter Merihin och att de andra två planeterna heter Nolotos och Gheryon. Vad stjärnan har för benämning finns det dock ingen uppgift om och således är de inte närmare ett svar på var de kan befinna sig.

Fortsättning följer...

Traveller TNE 15/6

Äventyret fortsätter...

Flertalet av besättningsmedlemmarna var uppe tidigt följande morgon. strax före 14:00 gick de allesammans för att återse H.C.S Colossus för första gången på över sex veckor. Väl inne i hangaren, i skydd från regnovädret, möts de av Sir som stått och beskådat Colossus och inväntat besättningens ankomst. Efter dem kommer en ung kvinna som av Sir presenteras som Pulse, senaste tillskottet i skeppets besättning, hon är utbildad medic och skall vara med under uppdragen som besättningen utför medan Chart stannar ombord på Colossus. Vomit anmälde sig snabbt som frivillig att visa Pulse till hennes hytt och hon tog tacksamt emot erbjudandet. Besättningen började efter en kort genomgång att förbereda Colossus för avfärd redan nästa dag. Vomit och Grip, halvdant assisterade av en brutalt bakfull Tow, började lasta allt som kunde tänkas behövas för ett längre uppdrag. Titan och Ghouls uppdrag var att säkra skeppet genom att genomsöka och kontrollera alla utrymmen, de fann snart att mycket hade ändrats ombord, framför allt i maskinrummen. Ghoul tog även tillfället i akt att kolla utsidan av skeppet och lyckades skrämma Glare ordentligt när han plötsligt uppenbarade sig utanför ett av fönstren på bryggan. Det tog inte lång tid för Bucket att inse vad som gjorts med skeppet bortsett från de nödvändiga reparationerna och vid ett möte tog hon upp detta med Sir med resten av besättningen närvarande. Det kom till allas vetskap att skeppets jump capacity uppgraderats från 4 till 6, nivåer över 4 är inte tillåtna för civilt bruk i Regency space men det tycks ha gjorts ett undantag i detta fall. Vad detta betyder för skeppets framtida uppdrag blev snabbt uppenbart, det skulle nu kunna hoppa förbi karantänzonen utan att upptäckas av blockaden, samma blockad som de själva så ofta kallats till att upprätthålla!

Colossus lättade från landningsplattformen på utsatt tid och med ett öronbedövande dån tog skeppet till skyarna. Med viss möda bryter de slutligen atmosfären och dånet och skakningarna upphör samtidigt som den artificiella gravitationen tar över, de är åter ute i rymden.
Ordern från Sir är att ta skeppet 100 000km ut från Talshaan, minsta säkerhetsavstånd för att hoppa. Bucket talar dock om att det kommer att krävas många kalkyleringar och en ordentlig genomgång av alla system innan ett hopp ens är en avlägsen möjlighet, Sir tycks dock inte se detta som ett problem och en ganska sur Bucket skrider till verket med att påbörja ett, vad hon anser, mycket vågat tilltag.

Fotsättning följer...

TRAVELLER The New Era

Efter flera misslyckade försök att påbörja mitt senaste egenskrivna Traveller TNE äventyr är vi nu slutligen igång. Förkylningar, jobb och allmän tidsbrist har varit i vår väg men nu har äventyret börjat. I tisdags kväll samlades jag, Vinterdraken, Mr O och Mr B och efter några få slutgiltiga förberedelser började vi spela.

Året är 1207 efter tredje imperiets grundande (år 5721 enligt vår tidräkning) Äventyret kretsar kring bärgarskeppet C.H.S Colossus, dess besättning och deras uppdrag. Besättning består av: Sir (Captain/ex. Marine SGT), Glare (Pilot, First mate), Booster (Pilot), Bucket (Chief mechanic), Grip (Belter/Mechanic), Tow (Salvager), Spook (Salvager), Chart (Chief medic), Vomit (Junior salvager, spelas av Mr O), Titan (Security/ex. Breach Marine, spelas av Vinterdraken) och Ghoul (Security/ ex. Special forces, spelas av Mr B). Samtliga benämningar är callsigns och inte besättningsmedlemmarnas namn.

Intro: Efter att ha varit på ett längre frontier patrol-uppdrag blev det uppenbart att Colossus behövde flera större reparationer. Efter att de hoppat till Deneb, Subsector: Atsah, Hex 3019 fick besättningen veta att Sir ordnat med underhåll av skeppet vid Talshaan. Först tror de att det handlar om rymddocka i omloppsbana runt planeten men det visar sig att Sir planerat att landa Colossus på själva Talshaan. Detta är högst ovanligt då Colossus inte är designad för inomatmosfärflygning även om det är möjligt. Landningen sker mitt i ett fruktansvärt oväder men allt går förhållandevis väl och snart står skeppet på en av HAB-1´s många landningsplattformar.

HAB-1 anti-gravitationsstad, vy från väster under inflygningen.

Till buckets stora förtvivlan, och flera andras missnöje, tillåts ingen av besättningen att vistas vid eller omkring Colossus under tiden som reparationerna utförs. Anledningen till isoleringen beror på att Sir använt en av sina militära kontakter för att genomföra reparationen och civil personal får endast vistas i speciellt anvisade förläggningar. Bortsett från en kortare utflykt ombord på en transportskyttel har besättningen nu tillbringat sex veckor i små kala rum, en manskapsmäss och framförallt på baren BARzero1, sinnesstämning har dalat och spel, alkohol och allmänt munhuggande har varit de främsta tidsfördriven.

Spelet börjar med att de flesta ur besättningen befinner sig på BARzero1 (inkl. spelarnas karaktärer). Efter ett par timmar av allmänt tidsfördriv kommer Sir in, han har varit frånvarande under större delen av vistelsen bortsett från ett par snabbvisiter, han berättar att det snart är dags att återse Colossus men innan dess skall Vomit ges möjlighet att uppgradera sin RCV-operator status. Detta skall ske följande dag i en av hangarerna på en närliggande landningsplattform. Dessa nyheter firas, av vissa måttligt och andra mindre måttligt, vadslagning om huruvida Vomit kommer att klara provet börjar men de flesta tycks vara på hans sida. Morgonen därpå ångrar Vomit till en början ett par av ölen men efter att han gjort skäl för sitt callsign samlar han sig för sitt kommande test. Tow försöker, då han satsat pengar på att Vomit skall misslyckas, att psyka den yngsta besättningsmedlemmen men han får mothugg från Ghoul. Väl i hangaren presenterar Sir besättningen för RCV-instruktören med callsign Jack, Jack instruerar Vomit i hur testet skall gå till och han får lite tid att vänja sig vid handkontrollenheten. När Vomit ger klartecken att han är redo börjar testet som innefattar att flytta olika godsenheter genom en hinderbana av pallar och maskiner. Det hela gick lite vingligt men endast en gång tog det i under de tre transporttest som han var tvungen att klara. Denna lilla miss avskrivs som ovana med styrenheten och Vomit får sin First Class RCV Licence. Efter detta firar besättningen (samtliga närvarande) på BARzero1. Under kvällen berättar Sir att de skall få återförenas med Colossus redan 14:00 nästa dag och om allt fungerar som det skall ska de lämna Talshaan så tidigt som 10:00 dagen därpå. Festen blir av dessa nyheter aningen kortare än vad den kunde ha blivit men inte mindre munter.

Fortsättning följer

Jag var bara tvungen att göra en logo till Commersial Heavy Salvager COLOSSUS, en vanligen uppskattad yrkesskada.

Classic Fantasy

Mr B frågade om det fanns intresse att spela Classic Fantasy, strax därefter gjorde vi karaktärer och har nu även hunnit spela två omgångar! Jag spelar en desillusionerad halv-alv som är krigare/hyrsvärd till yrket. Miss E spelar en bard, Vinterdraken spelar en tjuv/rövare, Mr J2 (denna namnförklädnad kan väcka förvirring men när jag redan har en Mr J med i bloggen och för tillfället inte kommer på nåt annat namn så får det bli så.) spelar en Paladin och Mr O spelar en dvärgkrigare.

Denna ganska osannolika grupp (som så ofta i fantasyäventyr) hade alla av olika anledningar hamnat i en trakt där hungersnöd och allmänt elände råder. Utan tillgång till mat och med utrustning som snabbt tycks tyna bort får gruppen i uppdrag att försöka leta rätt på vad som kan tänkas orsaka detta fördärv. Deras sökande leder dem till en fästningsliknande byggnad av okänt ursprung som de finner att mörkrets tjänare har gjort till sin boning...

För att göra en summering av händelserna sedan vi nått till denna plats kan nämnas: Vi har upptäckt ett uråldrigt vattendistributionsystem, blivit anfallna av grönskinn, försökt oss på en list för att kunna inta grönskinnens befästa torn (detta misslyckades dock) och nu (efter tre dagar utan mat) har ett blixtnedslag givit oss en möjlig väg in. Vi planerar att slå till vid middagstid, då solen står som högst och mörkrets tjänare är som svagast.

Förhoppningsvis är hela gruppen fortfarande vid liv vid nästa rapport

Rollspel - Söndag 7/2

Jag vet att jag skrev i det senaste rollspelsinlägget att jag skulle skriva en resumé av vad som hänt hittills i det Mutantäventyr som jag för tillfället spelleder för Heldri, Tokrake och Vinterdraken men tid och ork har saknats. Nästa gång vi spelar ska jag försöka få med en karta eller två och lite story också. Vi spelade från mitt på dagen till en bit in på kvällen utan att egentligen komma dit jag ville men så är det när man ger spelare fria tyglar. Vi hade hur som helst kul vilket är huvudsaken. Tokrakes karaktär hade otrolig (för att inte säga löjlig, fånig och ofattbar) tur då han misshandlade mycket instabilt sprängmedel och undkom med oförtjänt lite skador. Det roligaste med händelsen var att alla spelarna insåg det oerhört farliga i situationen men (till en början) ingen av karaktärerna.
Det är alltid skoj när spelare måste agera mot sitt bättre vetande bara för att deras karaktär saknar kunskap de själva besitter.

Mutant

Efter ett alldeles för långt uppehåll har jag äntligen lyckats börja spelleda rollspel igen. Tiden har sprungit ifrån mig men i lördags (16/1) samlades jag, Heldri, Tokrake och Vinterdraken (egentligen var tanken att vi skulle spela brädspel) och gjorde karaktärer till rollspelet Mutant (med vissa egna tillägg och avdrag) för att senare påbörja ett nytt, egenpåhittat postapokalyptiskt äventyr. Detta äventyr lånar delar av tidigare äventyr jag spellett och blandar det med delar jag velat använda men inte fått möjlighet till. Jag kan inte gå in på vad som är planerat framöver då detta skulle spoliera handlingen för spelarna. Nästa gång skall jag försöka ge en resumé av historien så här långt men för nuvarande får det duga med en bild av en av karaktärernas bil.
Bilen är baserad på en Landrover som jag designat om lite grann. Den var ett sidoprojekt som jag tänkt använda i nåt wasteland-äventyr, den passade dock utmärkt då det visade sig att Tokrake tänkt sig ett liknande fordon till sin karaktär.

Falling into darkness...

Chtulhu äventyret förtsätter. Denna gång fick vi bittert erfara att det inte bara var en förrädare i vår expedition. Efter ytterligare en vild eldstrid (men rekordmånga eldavbrott) hade vi gjort slut på två individer, var av en tidigare känd (och omnämnd) och en som kom som en total överraskning. Det visade sig att expeditionens ledare inte var vem han utgett sig för att vara (eller vad för den delen). Ur den sistnämnda uppenbarade sig sedan något monsturöst och utomvärldsligt, vårt enda val var att fly, fly för våra arma karaktärers liv. Vår enda utväg visade sig leda ner i underjorden, tätt förföljda klättrade vi ner i en till synes bottenlös brunn. Med tidigare händelser i färskt minne fortsatte vi neråt, de steg vi klättrade på började bli alltmer sporadiska. Slutligen tappade en efter en greppet och vi föll ner i mörkret, ner, ner, utan märkbart slut...

Fortsättning följer nästa vecka.

Öppna inte brunnen!

Ytterligare en spelsession Call of Cthulhu gick av stapeln igår, onsdag. Våra karaktärer är fortfarande omhöljda av stinkande dimma vid de oheliga templet någonstans i sydamerika. Efter att ha fortsatt med att halka omkring på slemmiga stengångar, omgärdade av frätande äckel, hittade vi två gångar ner i underjorden. Den ena var försluten med ett tjockt stenlock (hm, undrar varför...) och som sanna utforskare av det okända öppnade vi locket till hälften. Efter att hört ohyggliga ljud från denna öppning, och en ännu mer ohygglig stank, stängde vi locket i sista sekunden. En av expeditionens ledare gick dock ej att övertyga om att brunnen måste förbli stängd och marscherade iväg tillsammans med tre till för att göra oss alla olyckliga. Jag och Vinterdraken arrangerade våra karaktärer så att vi hade god skottvidd mot byggnaden med brunnen medan Mr. O´s karaktär gick något närmare. Sedan bröt helvetet löst. Monster välde fram och anföll hejdlöst de som öppnat brunnen, alla spelare utom jag misslyckades med sina sanity slag och Vinterdrakens karaktär svimmade. En vild skottlossning senare låg två av våra bärare och en hög med vidriga bestar livlösa. Det kommer nog att dröja innan någon åter hånar min karaktär för hans väl tilltagna vapenarsenal!

Drömmar, dimma och frätande slem...

På onsdagskvällen var det åter Call of Cthulhu. Förrädaren lever fortfarande men inte på min karaktärs inrådan, viss bestraffning utdelades dock... Vi stretade vidare genom mystisk, stinkande dimma och fann efter dagar av vandrande ett tempelkomplex som inte verkade vara helt av denna värld. Alla byggnader omgavs av oljig, stinkande sörja som senare skulle visa sig vara frätande, både en NPC (Non Player Character) och Mr O´s karaktär fick erfara detta. Vi får se om någon mer trillar dit nästa gång, förhoppningsvis kan alla hålla sig på fötter. Jag befarar att det frätande slemmet är en av de mindre farliga sakerna vi kan råka ut för på denna ogästvänliga plats.

A traitor in our midst!

Onsdagens Call of Chtulhu bjöd på offertempel, djungelstrapats och ett plötsligt avslöjande. Det har visats sig att expeditionens guide är en en usel lögnare och förädare, nästa vecka får vi se om vi lämnar uslingen till sitt öde bunden till ett träd eller inte. Om det var upp till min karaktär skulle han få vad han förjänar...

Over the sea and far away

I onsdags var det åter dags för Call of Chtulhu men denna gång med en ny karaktär. Kan inte avslöja nåt (tyvärr) men jag kan säga att vi lämnat Massachusetts bakom oss och har meddels båt färdats till brittiska Honduras... Om detta får någon CoC spelare/spelledare att ana något (då detta är ett köpt äventyr vad jag vet) vill jag inget veta.

Varför måste det alltid lukta illa dit vi färdas?

Close Call

Så har jag och några fränder klarat oss igenom ytterligare en kväll av rollspelande bland kullarna runt Dunwich, med nöd och näppe bör sägas.

Efter en kort men vålsam strid med en greater Desh (och ett otal lesser Desh) lyckades vi förgöra (tror vi) den förstnämnda och fördriva de övriga, det gick dock långt ifrån smärtfritt.

Vinterdrakens karaktär blev svårt biten i ena armen och blev temporärt galen på köpet, ytterligare en karaktär blev tillfälligt knäpp. I vild kamp lyckades jag sätta eld på min egen karaktärs byxor dock efter att jag bränt den farligaste av otäckingarna. Det blev slutligen Mr O som räddade kvällen genom att träffa monstret med sin pistol vilket gjorde att det försvann i en ljusblixt. Alla överlevde även denna gång även om det såg mörkt ut ett tag.

Behöver jag nämna att det handlar om rollspelet Call of Chtulhu?

In Arkham country

Varje onsdagskväll (nästan i alla fall) sedan slutet av mars har gått i skräckens tecken. Med Mr B som spelledare har jag, vinterdraken, Mr O och Mr J rollspelat oss igenom (snart) två otrevliga äventyr i och omkring den fiktiva staden Arkham. För de som undrar vilket spel det handlar om så är svaret Call of Chtulhu som är baserat och inspirerat av skräckhistorier skrivna av författaren Howard Philip Lovecraft på 20- och 30-talet. Jag kan tyvärr inte återge vad som händer våra stackars karaktärer då detta skulle kunna förstöra nöjet för spelare som ännu inte spelat äventyren. Man avslöjar väl inte slutet på en bok för någon som inte läst den än, eller hur?