Railways of the World 21/5

Jag, Heldri, Syrran, svågern och Retro spelade Railways of the World (Eastern US) på fredagskvällen. Varken Syrran eller svågern hade spelat spelet förut men kom snabbt in i spelet. Syrran vann och det med endast 6st obligationer, svågern satte rekord i antal obligationer med hela 37st utfärdade (han hade dock chans att ta två stycken högpoäng-major lines men de kom aldrig upp). Heldri tog sig genom spelet med endast 4st obligationer vilket i sig är en stor bedrift.

Kristiflygare

Nu är det sommar, nu är det sol och ingen tid över till bloggen... Skall nu göra ett tappert försök att få fram en hel hög med inlägg som skulle ha skrivits för länge sedan. Bara för att göra det hela lite förvirrande ska jag även försöka ge inläggen rätt datum i efterhand.

Jag och Heldri åkte till Å och Retro över Kristiflygare, under lördagen fick vi även besök av Bananders. Kommer inte riktigt ihåg i vilken ordning vi spelade men följande är vilka spel vi spelade.

Vi spelade en vända Carcassonne (+ ett gäng expansioner). Kommer ej ihåg vem som vann men det var som vanligt roligt. Minns dock att det (som oftast) blev ett ordentligt kivande om en av katedralstäderna.

Vi spelade även Orient Express, ett klassiskt "who´s dunnit"-spel som utspelar sig (som namnet på spelet säger) på ett tåg. Det blev en massa spekulerande fram och tillbaka och jag har för mig att Å och Retro båda kom på delad förstaplats. Det enda tråkiga med detta spel är att det finns exakt 10 olika mordscenarion vilket begränsar antalet gånger man kan spela det, förutsatt att man inte har dåligt minne.


Vi hann även med en vända Roborally där jag styrde Twonky till en racerseger, sällan har jag lyckats så bra i detta spel. Adderandet av ett extraminne i min robot hjälpte till då detta gav mig ett extra programkort att välja från varje runda.

Victory! Även om spelet slutade med att att min robot registrerade vid fjärde flaggan så var jag tvungen att visa mina sista två kort, som var två u-turn i rad, vilket blev en klassisk Robot Wars segersnurr!

Dagen därpå fortsatte spelandet med...

Blood Bowl! Jag introducerade Retro till det fenomenalt roande spelet som kombinerar gladiatorspel med amerikansk fotboll i Warhammer-världen. Jag spelade med Hochland Hellions (humans) och Retro spelade med Lathain Maidens (Elves). Trots att det var allt för länge sedan jag spelade Blood Bowl sist så tyckte jag att det flöt på bra. Trots mängder av illegal procedures, då vi båda glömde att flytta turntracken, lyckades vi båda med flertalet touchdowns under loppet av två matcher. Jag har för mig att Retro vann båda matcherna men det var jämnt och åtminstone första matchen gick till övertid och avgjordes genom sudden death.


Mellan de två Blood Bowl omgångarna spelade jag, Retro och Bananders Memoir44. Scenariot blev Schwammenauel Dam (ur Terrain Pack). Jag spelade tyskarna och skulle försöka spränga minst en av dammarna längs Roer, detta misslyckades men jag har för mig att jag vann ändå på poäng även om det också här var jämnt.


Jag har med all säkerhet missat något då detta inlägg skulle ha skrivits för en knapp månad sedan men ni får hålla till godo. Har nu skaffat ett liten anteckningsbok som ska få vara stand in där mitt minne fallerar då detta troligen inte är sista gången som tiden springer ifrån mig.

Descent

Kampanjen fortsätter...


Hjältarna fick det en aning halkigt när de gick ner i The Ice Tunnels. Det visade sig dock vara mer av ett irritationsmoment än ett egentligt hinder att golvet var täckt av is. Det var kul att få testa Wendigos för första gången även om de inte gjorde så mycket skada som jag hoppats. Trollet i slutet av grottan träffade tekniskt sett (vilket är ovanligt när man använder alla fem power-tärningarna) men jag har för mig att det var ett av de nya feat-korten som sabbade den svingen.
Inget ont sagt om feat-korten dock, de har gjort ett redan intressant spelsystem än mer intressant. Efter att ha smält en ispelare med eldmagi (vilket egentligen inte skulle funka enligt kortet men jag tillät det ändå) fick gruppen en nyckel och kunde ta sig vidare ner i mörkret.

Nästa nivå (King of the Mountain) bjöd dock på mer motstånd då jag fick testa mina uppgraderade skeleton archers och de var helt klart värda vad jag betalade. Efter en del krånglande med en besvärlig låsmekanism lyckades hjältarna slutligen ta sig ut men inte utan att det sved ordentligt.

...fortsättning följer

Colosseum

I går (lördag) spelade jag, Heldri, Heldris bror och Malin Colosseum. I början var det ganska jämnt men sedan ökade avståndet poängmässigt mellan oss. Jag lyckades genomföra ett av de tio största skådespelen men som vi så ofta har sett i detta spel betyder inte detta nödvändigtvis att man har störst chans att vinna. Jag kom tvåa med 72poäng, Heldri vann med 90poäng.

Descent - Tisdag 27/4

Kampanjen fortsätter...

Djupt nere i det fuktiga gångarna under Blackwing Swamp (20. Two by Two) blev hjältarna anfallna av Dark priests och Skeleton Archers. När de väl undanröjt detta hot var de tvungna att aktivera en mekanism som öppnade dörren till nästa kammare. Där i mörkret lurade en Naga som sedan gjorde sitt bästa för att krama livet ur Steelhorns. Efter en kort men hård kamp gick Nagan hädan och gruppen fortsatte. Två Shades och en Medusa tycktes komma ur ingenstans men inte heller de gav gruppen allt för hårt motstånd.

Nagan väntar på att dörren skall öppnas...

Väl ute i ljuset igen begav de sig omedelbart mot Dawnsmoor för att försöka bryta belägringen. I närheten av staden blev de upptäckta och anfallna i en smal ravin. Sir Alric Farrow skickade sina undersåtar och bestar för att anfalla hjältarna men dessa visade sig vara av lite nytta. Löjtnanten fick till slut nog och anföll själv. En hård strid följde men hjältarnas samlade styrka blev för mycket för Farrow, hans sista hugg gjorde nästan slut på Shiver innan han själv föll. En skräckslagen beastman var den enda som fanns kvar av Farrows hord och han stod som förstenad när hjältarna rusade mot honom (eller så var det så att jag glömde honom helt och hållet trots att jag blev påmind om att han inte gjort nåt den rundan. Jag var trött och ouppmärksam, hade jag spelat korrekt hade jag troligen gjort slut på shiver. Nåja, jag tar hand om honom nästa gång). Efter denna stora seger tog sig hjältarna tid att träna och handla i Dawnsmoor. Jag passade samtidigt på att uppgradera alla Eldritch-varelser till silver-level, det borde ge dem nåt att bita i nästa gång vi spelar...

Mutant - fredag 23/4

Historien om de tre zonvandrarna fortsätter. Hur mycket jag än skulle vilja återberätta vad som hittills hänt så börjar detta bli mig övermäktigt. Då jag knappt har hunnit blogga alls de senaste veckorna får det för tillfället räcka med följande: Vi har spelat, ingen karaktär dog och jag har slutligen fått karaktärerna att gå i den riktning jag tänkt mig från början. Kanske blir det en sammanfattande berättelse av hela äventyret när vi spelat klart, vi får se.