Söndag

Jag, Heldri och Tokrake spelade en vända Carcassonne medan vi väntade på att resten skulle dyka upp.

Jag har för mig att Heldri vann...

När kvällen nalkades blev det dags för Arkham Horror. Efter att jag tagit fram figurslagsbrädet (240x120cm) och rullat ut pappersduk fick vi faktiskt plats med alla fyra spelbrädena, hundratals kort, karaktärsblad och mängder med brickor (vi hade faktiskt lite plats över men vi var inte ju "bara" sex spelare). Vi kämpade tappert men till slut vaknade Chaugnar Faughn och efter en kort (och hopplös) slutstrid åt han våra karaktärer en efter en...

Mycket spel i dubbel bemärkelse...

Avgång!

På lördagskvällen blev det en vända Ticket to Ride (inkl. 1910 expansionen). Det blev trafikstockning redan från början då det verkade som om alla skulle till samma destinationer. Det brukar oftast bli kiv om vissa rutter men denna gång var det väldigt krångligt då nästan alla skulle till både Los Angeles och Miami. Tokrake råkade ut för flera "kapningar" (andra som snodde rutter precis innan han skulle lägga ut kort) medan jag och Vinterdraken jagade varandra från New Orleans till Duluth. Jag låg bra till i poäng och fick många onda blickar och osmickrande tillmälen när jag spelade ut mina fem sista vagnar. Jag hade dock för få biljetter och Heldri körde ifrån oss allihop.

Rzhev

Rzhev-Sychevsk-Vyazma Operatsiya

I torsdags var det dags för ytterligare ett Overlord-scenario på östfronten. Ryssarna hade drivit tillbaka tyskarna från utkanten av Moskva under december 1941. I januari 1942 lyckades pansargeneralen Walter Model samla de tyska trupperna och organisera en försvarslinje som höll tillbaka den sovjetiska armén i tolv dagar.

Jag och Vinterdraken ledde ryssarna medan svågern och Mr O ledde tyskarna. Båda sidor hade initialt tur med både kort och tärningar, under senare delen av slaget drabbades båda sidor av några pinsamt dåliga tärningsslag men dessa hade ingen avgörande betydelse. I det stora hela var slaget jämt och det var väldigt nära att Sovjetisk seger men tyskarna höll linjen.

Ett mycket intressant och underhållande scenario.

Häckar

Häromdagen när jag och Heldri var och handlade försökte hon, på skoj, avleda mitt intresse (som just då var riktat mot ett ställ med PS2-spel) genom att entusiastiskt utropa "Åh, titta, disksvampar!" Jag tittade dit och fann mig själv studera disksvampar på ett sätt jag bara gör när min modellbyggarhjärna börjar konstruera saker. Strax därefter stod vi i kassan med, bland annat, en tio-pack disksvampar för 9:90 som aldrig kommer att komma i närheten av en diskbänk.

Så vad hade min hjärna konstruerat? Jag hade för ett par veckor sedan sett trädgårdshäckar i miniatyr som svågern köpt för att använda till SOTR, jag hade redan innan dess funderat över mer grön terräng till mina figurspel och tänkte faktiskt köpa färdiga häckar.
Men sedan såg jag disksvampar och...

... detta blev resultatet!

Jag tog även tillfället i akt att fotografera lite under själva bygget av dessa miniatyrbuskage.

Grunddelarna i en sektion (jag har gjort 12st hittills) är en tredjedels disksvamp (kapad längsledes) samt en bit foamcard (85x20mm). Foamcard biten rundade jag i ändarna och fasade kanterna med en brytbladskniv, det är av yttersta vikt att bladet är vasst då det annars kan kärva mot skumplasten och då blir snittet hackigt. Jag "friserade" svampbiten i alla kanter för att ge den mjukare form.


Sedan limmade jag fast svampen på foamcard-biten med superlim, det går troligen bra med andra sorters lim men detta fastnar på en gång och sitter garanterat kvar när man målar och flockar. Superlim har dock förmågan att smälta skumplasten i fomcarden så var noga med att bara limma på kartongytan.
Jag nöp sedan bort några tussar ur svampen för att skapa "naturliga ojämnheter".

Jag målade sedan svampen grön (jag vet att den redan är grön men det fanns även gula och rosa disksvampar och jag ville att alla skulle ha samma bottenfärg) samt basen svart.

Efter att färgen torkat torrborstade jag basen brun och lät detta torka, sist penslade jag trälim på svampen och flockade den med grovt gräsflock.
Jag adderade även ett par grindstolpar gjorda av golvisoleringsfrigolit samt en grind.

Nästa projekt blir nog stenmurar...

Speldag

Vi inledde lördagens spelande (något försenat skall nämnas) med att spela The Haunting House (inkl. Haunting House 2 & 3). Under andra rundan hade redan tre spelare fått byta ut sina figurer mot spöken, Heldri redan första rundan följd av Å och Tokrake. Medan spökena försökte ta sig till vinden försökte jag och svågern ta oss ut ur huset. Jag hade nog kunnat knipa segern om jag lyckats flytta tillbaka utgången till sitt ursprungliga hörn men svågern hann först.

Tre spöken på rad...

Efter maten blev det Memoir44 och Overlord scenariot Tigers in the snow. Jag tog på mig rollen som befälhavare för de sovjetiska styrkorna och erbjöd svågern att leda tyskarna men han överlät titeln till Dr.Drugge. Med två generaler var till vår hjälp började vi bataljen. Historiskt sett fick tyskarna enormt med stryk i detta slag (detta var dock inte anledningen till att jag ville spela Ryss, det ville jag långt innan jag läst igenom bakgrundshistorien) men som det ofta är går det inte alltid enligt historien, särskilt inte i M44. Det verkade som om min ihållande tärningsotur smittar då mina generaler (Tokrake och The Gent) slog alla slag för vår sida men lyckades med väldigt få. Det kanske nedrigaste var att vi endast lyckades slå ut en av fyra Tiger tanks och detta genom att slå en flagga när den inte hade någonstans att fly! På plussidan kan man nämna att vi faktiskt lyckades tvinga tillbaka den tyska styrkan men det hade känts bättre om vi inte förlorat med riktigt så mycket. Trots nederlaget var det som vanligt mycket trivsamt att spela M44 och det lär bli snart igen.


Under tiden som vi killar spelade M44 spelade tjejerna Ticket to Ride (med 1910 expansionen) och Tvibita vann.

Efter en stunds diskuterande om vad vi skulle spela härnäst blev det NE-spelet! Lite frågesport med knuff skulle man kunna säga då man faktiskt kan sno poäng av varandra.
En roande omgång undantaget ett par riktigt korkade frågor. När det (i alla fall för vissa) började bli sent satte vi en stopptid. Tokrake och Å vann.

Hur ett sånt estetiskt missfoster kan vara så roande är förunderligt.

Falling into darkness...

Chtulhu äventyret förtsätter. Denna gång fick vi bittert erfara att det inte bara var en förrädare i vår expedition. Efter ytterligare en vild eldstrid (men rekordmånga eldavbrott) hade vi gjort slut på två individer, var av en tidigare känd (och omnämnd) och en som kom som en total överraskning. Det visade sig att expeditionens ledare inte var vem han utgett sig för att vara (eller vad för den delen). Ur den sistnämnda uppenbarade sig sedan något monsturöst och utomvärldsligt, vårt enda val var att fly, fly för våra arma karaktärers liv. Vår enda utväg visade sig leda ner i underjorden, tätt förföljda klättrade vi ner i en till synes bottenlös brunn. Med tidigare händelser i färskt minne fortsatte vi neråt, de steg vi klättrade på började bli alltmer sporadiska. Slutligen tappade en efter en greppet och vi föll ner i mörkret, ner, ner, utan märkbart slut...

Fortsättning följer nästa vecka.

Planet Strike - Mission Failure

Torsdagens figurspel, en studie i katastrof.

Jag tyckte det var dags att damma av mina Space Wolves (jag kallar dock mitt successor chapter för Night Wolves) då det kommit ut en ny Codex, det första på nio år.
Jag och svågern bestämde oss för att köra ett Planet Strike scenario, jag med mina Night Wolves som anfallare och svågern med sina Imperial Guard som försvarare.

Jag lyckades slå en femma innan vi började vilket gav mig sex orbital strikes att utdela innan första rundan, tre missade totalt, två hamnade utanför bunkern och gjorde således ingen skada och en slog ut en Leman Russ Battletank. Jag orkar inte gå in på detaljer om allt som sedan gick käpprätt åt helvete (ursäkta mitt språk men det går inte att beskriva i mildare termer) men jag kan ge några smakprov. Den i särklass största katastrofen var när jag slog 12 för min HQs deep strike teleportation och pilen indikerade att detta gjorde att de hamnade mitt i en ruin, det följande slaget skulle visa hur illa de råkade ut pga landningen och slår 1! Detta resulterade i att jag förlorade 443 av mina totala 1746poäng innan de ens hamnat på bordet (truppen bestod av min Rune Priest och Wolf Guard terminators). I övrigt kan jag säga att EXTREM tärningsotur präglade resten av slaget. Mängder av anfall mot huvudmålet (bunkern i mitten av slagfältet) fallerade trots att jag gav allt jag kunde med både melta guns, melta bombs och power fists. Flertalet försök att slå ut de tre övriga Leman Russ pansarvagnarna (var av två var Demolishers) lyckades som bäst slå ut en battle cannon.

Det hela slutade med att jag inte hade en enda figur kvar på slagfältet (borträknat tre Rhino´s och en tornlös Razorback). Det fanns några få ljuspunkter men dessa kunde inte lyfta mitt humör nämnvärt. Jag skyller inget av nederlaget på min armé som, när den fick tillfälle och tärningarna var med mig, skötte sig oklanderligt. Jag slog ut flertalet enheter med lätthet men det stora hotet (pansarvagnarna) och huvudmålet (att slå ut och inta bunkern) visade sig vara för mycket att önska.

Jag kan vanligen ta ett nederlag men i detta fall gick det så kapitalt illa att nöjet försvann och det hela övergick i ett grinigt och desperat försök att slå ut bunkern. Jag är väl medveten om att det bara är ett spel men sådan katastrofal otur som jag hade i denna spelomgång är svår att ta med ett leende. Min tärningstur har överlag varit usel under en period men den vänder förhoppningsvis och då skall jag visa vad mina Night Wolves verkligen kan åstadkomma!

The sons of Russ will rise again! Aaooooh!!!

Öppna inte brunnen!

Ytterligare en spelsession Call of Cthulhu gick av stapeln igår, onsdag. Våra karaktärer är fortfarande omhöljda av stinkande dimma vid de oheliga templet någonstans i sydamerika. Efter att ha fortsatt med att halka omkring på slemmiga stengångar, omgärdade av frätande äckel, hittade vi två gångar ner i underjorden. Den ena var försluten med ett tjockt stenlock (hm, undrar varför...) och som sanna utforskare av det okända öppnade vi locket till hälften. Efter att hört ohyggliga ljud från denna öppning, och en ännu mer ohygglig stank, stängde vi locket i sista sekunden. En av expeditionens ledare gick dock ej att övertyga om att brunnen måste förbli stängd och marscherade iväg tillsammans med tre till för att göra oss alla olyckliga. Jag och Vinterdraken arrangerade våra karaktärer så att vi hade god skottvidd mot byggnaden med brunnen medan Mr. O´s karaktär gick något närmare. Sedan bröt helvetet löst. Monster välde fram och anföll hejdlöst de som öppnat brunnen, alla spelare utom jag misslyckades med sina sanity slag och Vinterdrakens karaktär svimmade. En vild skottlossning senare låg två av våra bärare och en hög med vidriga bestar livlösa. Det kommer nog att dröja innan någon åter hånar min karaktär för hans väl tilltagna vapenarsenal!