Resumé av sommaren

Sommaren är kort brukar det sägas och det stämde helt klart in på den gångna för min del. Tiden har varit knapp och därför har vissa saker fått bero, en av dessa saker har varit denna blogg. Men nu är jag tillbaka och ska förhoppningsvis komma i kapp vad det lider. Här följer en resumé av sommarens spelande i korthet.

Descent 29/6

Kampanjen fortsätter.
De nyuppgraderade monstren kom väl till pass, trodde aldrig att jag skulle få så stor nytta av skeleton archers. Den tidigare obalansen vad det gäller erfarenhetspoäng har slätats ut och det känns som att jag kan ge dem en ordentlig match i kommande dungeons. Detta var andra gången jag fått tillfälle att använda en chaos beast, den lyckades dock med måttlig förödelse innan den nedgjordes. Innan vi avslutade uppgraderade jag mina skeleton archers till snipers vilket ger dem två extra i räckvidd, det är de väl värda!

en ovanlig syn djupt nere i mörkret...

Arkham Horror 10/7

Jag, Heldri, Vinterdraken, Å, Retro, snubben från Hong Kong, Tokrake och Mr O (tror inte vi var fler) spelade ett jätteparti Arkham Horror med i stort sett alla expansioner som finns. Vi var denna gång tvungna att stoppa Chaugnar Faugn från att bryta igenom till vår värld. Det såg ut som om det skulle gå illa men med enad front lyckades vi försegla alla portaler och världen var än en gång säker... ...eller var den? Hur som helst vann vi, kul som vanligt även om jag var trött och lite disträ.

Pandemic 19/7


Jag och Heldri testade för första gången Pandemic hos Å och Retro. I detta samarbetsspel spelar man en grupp forskare, läkare mfl. som har den ofantliga uppgiften att stoppa inte en utan fyra olika pandemier som helt plötsligt bryter ut i olika delar av världen. Det är ett snabbt och regelmässigt enkelt spel som stundtals är sjukt svårt (ursäkta skämtet). Vi spelade tre omgångar i rad och det blev 2-1 till spelet. Mycket roligt och frustrerande!

Memoir44 - Breakthrough - Nach Moskau!


Jag, Retro och Å spelade ett parti M44 och denna gång handlade det om tyskarnas framryckning mot Moskva under Operation Thypoon. Jag fick till en början oerhört bra kort och den första framryckningen var krossande. Efter ett tag började dock de tyska pansarkolonnerna sakta av, terrängen var ej fördelaktig för pansaret och tagtråd och pansarhinder gjorde vidare framryckningar näst intill omöjliga. Insåg efter ett antal rundor att jag glömt general winter regeln som ska representera det faktum att de tyska soldaterna, och maskinerna, frös så att de dukade under. Jag började slå för den regeln från och med att jag upptäckte min blunder men jag tror att jag skulle varit mer försiktig om jag kommit ihåg att slå från början. Jag tänker nog låta detta slag vara oavgjort med tanke på regelmissen.

Colosseum 22/7

Ytterligare en rolig vända Colosseum. Jag, Heldri, Å och Retro tävlade om vem som kunde sätta upp det mest imponerade skådespelet. Heldri vann med 90 poäng.


Ticket to Ride (Mega) Europe + 1912 Expansionen 22/7

Jag, Heldri, Å och Retro spelade TtR Europe och jag hade monsterflyt med mina tickets. Jag vann med respektabla 170 poäng! Bilderna blev tyvärr inge bra.

Red November 24/7

Jag, Heldri, Å, Retro och Svågern försökte desperat att hålla den gnomiska atomubåten från att sjunka som en sten, vi misslyckades, igen.

Nåja, bara sex vattenfyllda utrymmen. En bit kaka!

Bugman´s Game 24/7

Jag, Heldri, Å, Retro och Svågern spelade Bugman´s Game. Spelet är gjort av Games Workshop som en hyllning till Warhammer-dvärgen Bugman och hans berömda XXXXXX Brew. Det går ut på att navigera genom en krog befolkad av dvärgar, alver, troll och all sköns oknytt och lyckas bära öl och tilltugg till sina polare. Det är dock inte så lätt när de andra karaktärerna kommer i vägen eller när man får i sig lite förmycket och börjar slåss med ett troll. Retro vinglade sin karaktär till seger med 17 poäng. Bilderna försvann visst i dimman...

Pandemic 24/7

Jag, Heldri, Å, Retro och Svågern gav oss på uppdraget att bota alla världens farsoter. det såg bra ut från början men vi gick bet två gånger i rad. Spelet vann.

Seafarers of Catan
Jag, Heldri, Å och Retro spelade Seafarers of Catan och vi gav oss alla tidigt ut från vår hemkontinent för att söka lyckan på de omkringliggande öarna. Heldri hade tokröta med de slumpmässigt utplacerade resurssiffrorna och vann överlägset.


Detta får avsluta resumén av sommarens spel även om det har spelats mer, bland annat har jag skaffat (och spelat med) Air Pack till Memoir 44 men detta kommer det en separat rapport om...

Ticket to Ride US 27/6

Jag, Heldri, Tokrake och Vinterdraken spelade Ticket to Ride US + 1910 expansionen. Tokrake vann. (Kan hända att jag blandat ihop mina anteckningar, lägger in dessa uppgifter i efterhand då jag haft väldigt kort om tid...)

Colosseum 26/6

Jag, Heldri, Vinterdraken och Tokrake spelade ett parti Colosseum, Jag vann, det var dock långt ifrån ett rekord. fotot blev jättedåligt så det fick inte vara med.

Mystery of the Abbey 25/6

Hemligt möte i kryptan...

På fredagskvällen spelade jag, Heldri, Vinterdraken, Tokrake, Å och Retro Mystery of the Abbey. För en gångs skull var det inte father Matthew som var mördaren (har dock glömt bort både vem som var mördaren och vem som slutligen avslöjade den skyldige, men det var kul).

Colosseum 9/6

Jag, Heldri, Retro och Mr O spelade Colosseum på onsdagskvällen. Jag var trött i huvudet och det kändes som om jag snubblade över mina egna tankar när jag skulle förklara reglerna för Mr O, som inte spelat spelet förut, som tur var fick jag hjälp av både Heldri och Retro annars vet jag inte hur det skulle ha blivit. Detta var första gången jag varit med och spelat spelet utan att alla investerat i en loge till kejsaren, både Mr O och Retro struntade i denna investering. Retro vann med 97 poäng (han har även kompiskretsens rekord på 104poäng!), jag fick 81poäng vilket jag under omständigheterna var ganska nöjd med.

Bilderna blev tyvärr jättesuddiga. Nästa gång ska jag inte fota med mobilen utan ta mig i kragen och hämta kameran.

Railways of the World 21/5

Jag, Heldri, Syrran, svågern och Retro spelade Railways of the World (Eastern US) på fredagskvällen. Varken Syrran eller svågern hade spelat spelet förut men kom snabbt in i spelet. Syrran vann och det med endast 6st obligationer, svågern satte rekord i antal obligationer med hela 37st utfärdade (han hade dock chans att ta två stycken högpoäng-major lines men de kom aldrig upp). Heldri tog sig genom spelet med endast 4st obligationer vilket i sig är en stor bedrift.

Kristiflygare

Nu är det sommar, nu är det sol och ingen tid över till bloggen... Skall nu göra ett tappert försök att få fram en hel hög med inlägg som skulle ha skrivits för länge sedan. Bara för att göra det hela lite förvirrande ska jag även försöka ge inläggen rätt datum i efterhand.

Jag och Heldri åkte till Å och Retro över Kristiflygare, under lördagen fick vi även besök av Bananders. Kommer inte riktigt ihåg i vilken ordning vi spelade men följande är vilka spel vi spelade.

Vi spelade en vända Carcassonne (+ ett gäng expansioner). Kommer ej ihåg vem som vann men det var som vanligt roligt. Minns dock att det (som oftast) blev ett ordentligt kivande om en av katedralstäderna.

Vi spelade även Orient Express, ett klassiskt "who´s dunnit"-spel som utspelar sig (som namnet på spelet säger) på ett tåg. Det blev en massa spekulerande fram och tillbaka och jag har för mig att Å och Retro båda kom på delad förstaplats. Det enda tråkiga med detta spel är att det finns exakt 10 olika mordscenarion vilket begränsar antalet gånger man kan spela det, förutsatt att man inte har dåligt minne.


Vi hann även med en vända Roborally där jag styrde Twonky till en racerseger, sällan har jag lyckats så bra i detta spel. Adderandet av ett extraminne i min robot hjälpte till då detta gav mig ett extra programkort att välja från varje runda.

Victory! Även om spelet slutade med att att min robot registrerade vid fjärde flaggan så var jag tvungen att visa mina sista två kort, som var två u-turn i rad, vilket blev en klassisk Robot Wars segersnurr!

Dagen därpå fortsatte spelandet med...

Blood Bowl! Jag introducerade Retro till det fenomenalt roande spelet som kombinerar gladiatorspel med amerikansk fotboll i Warhammer-världen. Jag spelade med Hochland Hellions (humans) och Retro spelade med Lathain Maidens (Elves). Trots att det var allt för länge sedan jag spelade Blood Bowl sist så tyckte jag att det flöt på bra. Trots mängder av illegal procedures, då vi båda glömde att flytta turntracken, lyckades vi båda med flertalet touchdowns under loppet av två matcher. Jag har för mig att Retro vann båda matcherna men det var jämnt och åtminstone första matchen gick till övertid och avgjordes genom sudden death.


Mellan de två Blood Bowl omgångarna spelade jag, Retro och Bananders Memoir44. Scenariot blev Schwammenauel Dam (ur Terrain Pack). Jag spelade tyskarna och skulle försöka spränga minst en av dammarna längs Roer, detta misslyckades men jag har för mig att jag vann ändå på poäng även om det också här var jämnt.


Jag har med all säkerhet missat något då detta inlägg skulle ha skrivits för en knapp månad sedan men ni får hålla till godo. Har nu skaffat ett liten anteckningsbok som ska få vara stand in där mitt minne fallerar då detta troligen inte är sista gången som tiden springer ifrån mig.

Colosseum

I går (lördag) spelade jag, Heldri, Heldris bror och Malin Colosseum. I början var det ganska jämnt men sedan ökade avståndet poängmässigt mellan oss. Jag lyckades genomföra ett av de tio största skådespelen men som vi så ofta har sett i detta spel betyder inte detta nödvändigtvis att man har störst chans att vinna. Jag kom tvåa med 72poäng, Heldri vann med 90poäng.

Descent - Tisdag 27/4

Kampanjen fortsätter...

Djupt nere i det fuktiga gångarna under Blackwing Swamp (20. Two by Two) blev hjältarna anfallna av Dark priests och Skeleton Archers. När de väl undanröjt detta hot var de tvungna att aktivera en mekanism som öppnade dörren till nästa kammare. Där i mörkret lurade en Naga som sedan gjorde sitt bästa för att krama livet ur Steelhorns. Efter en kort men hård kamp gick Nagan hädan och gruppen fortsatte. Två Shades och en Medusa tycktes komma ur ingenstans men inte heller de gav gruppen allt för hårt motstånd.

Nagan väntar på att dörren skall öppnas...

Väl ute i ljuset igen begav de sig omedelbart mot Dawnsmoor för att försöka bryta belägringen. I närheten av staden blev de upptäckta och anfallna i en smal ravin. Sir Alric Farrow skickade sina undersåtar och bestar för att anfalla hjältarna men dessa visade sig vara av lite nytta. Löjtnanten fick till slut nog och anföll själv. En hård strid följde men hjältarnas samlade styrka blev för mycket för Farrow, hans sista hugg gjorde nästan slut på Shiver innan han själv föll. En skräckslagen beastman var den enda som fanns kvar av Farrows hord och han stod som förstenad när hjältarna rusade mot honom (eller så var det så att jag glömde honom helt och hållet trots att jag blev påmind om att han inte gjort nåt den rundan. Jag var trött och ouppmärksam, hade jag spelat korrekt hade jag troligen gjort slut på shiver. Nåja, jag tar hand om honom nästa gång). Efter denna stora seger tog sig hjältarna tid att träna och handla i Dawnsmoor. Jag passade samtidigt på att uppgradera alla Eldritch-varelser till silver-level, det borde ge dem nåt att bita i nästa gång vi spelar...

Descent - Road to Legend

Onsdagen 7/4 startade jag en ny kampanj i Descent - Journeys in the dark. Detta är andra gången jag gör ett försök att köra en kampanj, den tidigare rann ut i sanden pga tidsbrist, och även andra gången jag försöker mig på att spela overlorden Sorcerer King. Svågern spelar Ispher ödlemannen, Vinterdraken spelar minotauren Steelhorns, Retro spelar orch-shamanen Spiritspeaker Mok och Tokrake spelar magikern Shiver.

Den "evil plot" jag valt, även denna gång, är att försänka Terrinoth (och slutligen hela världen) i absolut mörker. Innan hjältarna kan slåss mot Sorcerer King måste de bli starkare och lära sig nya färdigheter vilket de gör genom att jaga monster och leta efter skatter, enkelt eller hur?
Till en början verkade det faktiskt så. Jag hade otur med korten (som styr vilka monster som gömmer sig i mörkret, dörrfällor m.m.) och trots att jag skickade allt jag hade på hjältarna så lyckades jag endast sakta ner dem. Vi har nu spelat vid tre separata tillfällen (ja, jag vet att jag ligger efter med bloggandet) och senast vi spelade började det plötsligt gå mycket bättre för mig. Jag hade dock hjälp av en extrahård, stenbumlingskastande jätte vid namn Gorg the Crusher, ett mycket passande namn!

Kampanjen så här långt: Hjältarna begav sig söderut från Tamalir och kom utan problem fram till en grotta vid Thelsvan Highway. Väl nere i mörkret fann sig hjältarna vid en bro över en avgrund (the Bridge of Death) och en vild strid med mängder av razorwings följde.

Med bron bakom sig tog de sig vidare och träffade på två mäktiga magiker, den ena med en själsbunden jätte och den andra med förmågan att kasta hjältarna med tankekraft (Puppet Master, The Pull of the Depths). Jätten verkade till en början vara omöjlig att besegra men den började ta skada när Spiritspeaker Mok lyckades få den att brinna. Efter att hjältarna tagit sig förbi jätten lyckades de till slut ta kol på Magikern Debilus (och med själslänken bruten även jätten). På nästa plan hotade en onaturlig vind att suga med sig hjältarna ner i hål och som om inte det räckte hjälpte magikern Meladon gärna till att förpassa dem dit. Efter en ganska kort strid var även Meladon besegrad.

Gruppen reste sedan vidare till Riverwatch för att handla på den berömda marknaden, de skaffade även en magisk båt. De fick höra ett rykte om att det skulle finnas en hemsökt plats längs Flametail River. Jag ( i rollen av Overlord) skickade samtidigt Sir Alric Farrow till Dawnsmoor för att belägra staden. De hade precis hunnit bege sig mot Dawnsmoor (via Tamalir) när de stötte på en handfull Shades i skogen. Steelhorns flydde då han inte hade någon möjlighet att slåss mot dessa vålnader, Resten av gruppen besegrade dem men inte utan motstånd. Efter att ha stannat i Tamalir på vägen färdades de vidare till Blackwing Swamp för att om möjligt finna något som skulle kunna hjälpa dem i den kommande kampen mot Sir Alric Farrow.

Väl i Blackwing Swamp tog de sig åter ner i underjorden och fann sig snart i ett laboratorium där alkemisten Carolus arbetat med att göra kraftfulla elixir samt att frammana en golem (Alchemist´s Lab). Carolus visade sig vara mycket svår att döda (han återuppstod två gånger) men hjältarna visade sig vara de rätta för jobbet. Golemen var hård men lyckades inte åsamka gruppen någon stor skada innan den splittrades till grus. Självsäkerheten falnade dock hos hjältarna när de på nästa nivå råkade ut för jätten Gorg the Crusher.

På bara denna nivå lyckades jag skicka hjältarna för återupplivning fler gånger än på alla de tidigare sammanlagt. Balansen återupprättades något. Vad som väntar dem härnäst vet ingen men det får tiden utvisa. När de väl når ut i ljuset igen skall de vidare till Dawnsmoor för att försöka bryta belägringen...

...fortsättning följer

Påskhelg

Våren är här och tiden galloperar, här kommer ett sammandrag av påskhelgen.

Påskafton

Jag, Heldri och Tokrake anlände hos Å och Retro mitt på dagen och efter handlande av mat drog vi igång och spelade.

Vi började med ett brädspel som Retro lånat av en kompis, nämligen Mission Red Planet från Asmodee. I detta roande steampunk-spel gäller det att skicka flest astronauter till Mars och med hjälp av dessa roffa åt sig mest mineraler. Varje spelare har nio kort (har jag för mig) som var och ett representerar en karaktär som har en eller flera egenskaper, ett kort väljs varje runda och kortets nummer bestämmer turordningen.

Upp till fem raketer avfyras från startplattan varje runda och dessa kan ta med sig 2-6 astronauter, alla raketer har (eller får) en destination motsvarande en region på Mars. Vilken av spelarna som helst kan placera sina astronauter (i form av runda träpluttar i olika färger) i vilken raket som helst, hur många varje spelare får placera styrs av kortet som valts för rundan. Spelet pågår i tio rundor och majoritet av astronauter i de olika regionerna på Mars räknas i runda 5,8 och 10. Den som har majoritet får mineralmarkörer med olika mycket poäng beroende på vilken sorts mineral regionen ger. Poängen på alla markörer räknas vid slutet av spelet och den som fått mest poäng vinner. Detta är den korta summeringen av reglerna, det finns lite mer finesser men dessa orkar jag inte ta upp nu. Allt som allt ett roligt spel som tål att spelas fler gånger.

Jag har för mig att det var Å som knep segern, måste skaffa en anteckningsbok...

Efter detta blev det ett parti Seafarers of Catan. Jag och Heldri fick knappt någon skog då det verkade som om rövaren bosatt sig i våran, det var dock väldigt gott om lera. Retro vann.

Vi antog rollerna som munkar i ett mordmysterium i spelet Mystery of the Abbey. Denna gång hann ytterligare en munk bli mördad innan Å pekade ut mördaren. Denna gång var det inte father Matthew!?

Påskdagen

På påskdagen spelade vi Twilight Imperium (3rd ed. med Shattered Empire expansionen). Jag spelade Mentak Coalition, före detta straffångar under Lazax Imperiet, numera pirater. Heldri spelade Xxcha Kingdom, Å spelade Universities of Jol-Nar, Retro spelade Embers of Muaat och Tokrake spelade Winnu. Då vi var fem som spelade var det en som fick en sämre startposition än de andra då det inte går att fördela galaxen jämnt, viss ekonomisk kompensation ges i början till den spelare som har sämsta utgångspunkten (så även till spelarna till höger och vänster om denna position) men detta väger inte upp underläget i min mening. Heldri fick denna, mindre åtråvärda, startposition och mötte dessutom hårt motstånd från de neutrala planeter som hon landade på. Vi hade valt möjligheten att spela med expanderad galax och det gav lite mer rörelsefrihet men snart stod vi vid varandras gränser. Jag fortifierade (som jag oftast gör om möjlighet ges) och satte ut PDS:er (Planetary Defence System) och minerade hela min front.
Där satt jag säkert men kom å andra sidan ingenstans heller. Vid ett tillfälle hade jag en liten chans att bryta mig ut men ansåg att jag låg för långt efter poängmässigt för att det skulle göra nån skillnad. Retro banade väg genom galaxen och intog slutligen Mecatol Rex.

Å gjorde sitt yttersta för att överta denna position men misslyckades. Medan detta krig rasade i galaxens centrum lyckades Tokrake utföra sitt secret objective och fick därigenom de två poäng han behövde för att ta segern. Och allt detta på rekordtiden 8 timmar.

En mycket Glad Påsk!

Blood Bowl Bretonnian

Jag har sedan ett tag tillbaka funderat över hur man skulle kunna göra ett Bretonnian team till Blood Bowl. De människolag som finns (i plast och metall) är Empire teams, dessa figurer pryds på flertalet ställen av Empire-örnen, ett emblem som inte fungerar ihop med Bretonnians.
Jag började med att titta på Warhammer figurer en fann inga som skulle passa. När jag väl fick några extra plastfigurer över till Blood Bowl (dock ej tillräckligt många för ett helt lag) började jag konvertera. Efter att ha rotat lite bland mina överblivna Brettonian-bits hittade jag ett antal överblivna riddarhjälmar. Med dessa som grund, kartong härdad med superlim samt stansspill började en Bretonnian ta form. Jag har hittills bara färdigställt en lineman men det kommer så småningom att bli ett helt lag.

Blood Bowl Teams

Här kommer lite bilder på mina färdiga Blood Bowl teams i den ordning de blev klara. Dessa bilder är tagna i den fotostudio jag fick när jag fyllde år, fortfarande lite suddigt men det kan ha med hur jag fotar att göra.

HOCHLAND HELLIONS

Mitt human team som jag fotat tidigare. Man spelar med max 11 figurer på plan men ett lag får bestå av upp till 16 figurer därför lät jag alla vara med på bild. Hochland är en provins i The Empire som finns beskrivet i Warhammer Fantasy Battle/Roleplay

TLALOC TERRORS

Detta Lizardmen team är, som de som spelar Blood Bowl ser, inte Blood Bowl figurer utan konverterade Warhammer figurer. Jag tycker att de funkar utmärkt men skulle nog inte gillas på någon av de större turneringarna.

(ORCS)

Dessa orcher är plastfigurer från grundlådan till Blood Bowl som jag delvis konverterat, vissa mer och vissa mindre. En detalj som flera har frågat om är var jag fått hjälmfronten/visiret till figuren längst fram i mitten på bilden, det är främre halvan av ett överblivet huvud/cockpit till en Epic Warlord Titan, så nu vet ni det. Anledningen till att det bara står "orcs" ovanför bilden är att jag inte kommit på något bra namn att ge mina brutala grönskinn men det ger sig nog med tiden.

(ELVEN TEAM)

Mitt Female Elven team har inte heller fått nåt passande namn än. Dessa figurer är gjorda av Shadow Forge i Australien och skulle säkert av denna anledning inte heller gillas på alla turneringar.

Det var allt för tillfället, ska jobba på bildkvalitén, jag lovar.

Blood Bowl

Trots att jag har mängder av andra projekt igång kunde jag inte hålla fan på mig och startade raskt ett nytt! Att kalla det nytt är väl också fel då det gäller Blood Bowl - The game of Fantasy Football, ett spel jag ägt sedan mitten av -90talet, men jag har varken spelat det eller målat figurer till det på ett bra tag.

I grundlådan (som faktiskt fortfarande går att köpa) får man med två lag: människor och orcher (i plast) och nu har jag slutligen målat klart mitt human team. Då jag äger både tredje och fjärde editionen av grunspelet (+ Deathzone) hade jag tillgång till dubbla lag människor och orcher men valde att använda figurer från det ena för att ge det andra max antal figurer (från början 12 figurer per lag men man kan ha max 16. Man spelar med 11 figurer men det är bra att ha många reserver). I detta nya projekt ska jag konvertera klart plast-orcherna (då jag tycker att plastfigurerna är lite tråkiga), måla mitt Female Elven Team från Shadow Forge samt naturligtvis starta en turnering!

Jag är inte speciellt förtjust i sport men detta spel är hysteriskt roligt. För att ge en snabb inblick i vad det handlar om kan man säga att det är en våldsam blandning av amerikans fotboll och gladiatorspel placerat i Warhammer Fantasy världen.

Tills det att jag har fler figurer att visa upp, eller för den delen ett matchreferat, får ni hålla till godo med denna bild av mitt Human Team som jag kallar Hochland Hellions.

Memoir 44 - Söndag 14/3

Jag och LM spelade memoir 44 i söndags och det blev ett scenario från grundboxen benämnt Sainte Mère Eglise. En kul grej med detta scenario är att det innefattar landsättandet av fallskärmstrupper. Reglerna för detta är enkla, spelaren som skall landa fallskärmstrupper håller ett antal figurer i handen (i detta fall fyra) ungefär 40cm över spelplanen och släpper dem sedan, om någon av figurerna hamnar i en hexagon utan andra trupper får man ställa dit en fullständig enhet. Jag spelade tyskarna och LM amerikanerna och han lyckades få alla fallskärmstrupperna att landa säkert. Efter en jämn strid centrerad runt själva orten Sainte Mère Eglise vann jag. Efter detta bytte vi sida och även jag lyckades med att landa alla fyra fallskärmstrupperna. En kombination av tur (med tärningar och kort) samt viss strategisk fördel (i form av en mycket samlad och välplacerad trupplandning) vann jag en krossande seger. Detta var första gången (vad jag kommer ihåg) som jag vunnit utan att motståndaren fått en enda medalj! LM ville ha en returmatch och återigen landade alla fallskärmstrupperna som de skulle, slutligen vann jag även detta slag men denna gång var det betydligt jämnare.

Lördagskväll 13/3

Jag och Heldri åkte till Å och Retro på lördagskvällen och spelade spel. Först spelade vi Colosseum, det gick till en början väldigt bra för mig, för bra... Det är få spel i vilka man inte vill leda och Colosseum är ett sådant, då det både är för och nackdelar med att vinna de tidiga rundorna. Å vann överlägset.

Min arena med tre vinnarpodium, vad hjälpte det?

Sedan blev det Carcassonne (med en hög expansioner). Å vann igen men denna gång med betydligt mindre marginal, närmare bestämt en ynka poäng över Heldri.

Spelhelg 20-21/2

Efter ytterligare en lång förkylning är jag nu tillbaka vid tangenterna och ska försöka att blogga ikapp. Jag ska göra ett tappert försök att komma ihåg när och var jag/vi spelade, håll till godo.

Lördagen 20/2 åkte jag, Heldri och Tokrake till Å och Retro för att spela spel och se på film, återigen blev vi försenade (kommer dock ej ihåg anledningen denna gång).
Vi spelade Memoir 44 och det blev Overlord-scenariot the Cadets of Saumur som är med i samma map-pack som Hedgerow Hell.
Heldri, som inte är överförtjust i M44, valde att ägna sig åt sin stickning (läs: favoritsyssla) samtidigt som hon tittade på. Jag och Tokrake spelade tyskar och Å och Retro spelade de försvarande fransmännen.
Historiskt sett så försvarade fransmännen sina positioner in i det sista men blev slutligen överkörda av tyskarna. Det stod dock inget om att de krossade flera tyska divisioner vilket var som hände i vårt fall. Ytterligare en förlust till handlingarna men det var ändå lika kul som vanligt.
På söndagen spelade vi Seafarers of Catan och Retro vann efter en snygg utbrytning från ett ganska trängt läge i början av spelet.

Efter detta blev det Railroads of the World (Eastern US). Vi var alla ganska samlade på poängbrädet tills det blev dags att dra av poäng för alla obligationer man drar på sig under spelets gång. Jag lyckades få ihop mer minuspoäng än första gången vi spelade men det var fortfarande lika kul. Tokrake vann om jag minns rätt.

Om pengarna är problemet, kasta bort dem...

Spelkväll - Fredag 12/2

Mer än en aning försenade (det var ej vårt fel) anlände jag, Heldri och Tokrake hem till Å och Retro. Efter god mat och efterätt testade vi Power Grid för första gången. Jag stod för regelgenomgången och lyckades helt och hållet glömma att ta några foton. Trots lite huvudkliande under regelstudierna visade sig spelet vara (som de flesta Rio Grande Games) ganska enkelt och mycket roande. Målet med spelet är att bygga ett el-nätverk och förse städer med el och slutligen vara den som betjänar flest städer. Det blev en ganska lång första omgång som slutligen vanns av Å.

Efter detta delade vi upp oss och jag och Retro spelade Memoir 44 medan Heldri, Å och Tokrake spelade Carcassonne följt av kortspelet Gloom.


Det blev två ökenscenarion i M44. Vi började med Flanking maneuver at Bir Hakeim. Retro spelade axis (tyskar och Italienare) och jag allierade (fransmän och britter). De tyska ingenjörstrupperna lyckades till en början med att röja minfält så att de italienska pansaret kunde avancera. Efter bittra strider visade sig de allierades fortifikationer vara för mycket för de tyska och italienska anfallarna. Jag vann men det var mycket jämnt.

Vi bytte sedan sida och fortsatte med Escape via the coastal road. De italienska trupperna jag hade till mitt förfogande skötte sig formidabelt och blockerade de allierades flyktförsök länge nog för att jag skulle hinna nå fram med förstärkningar. Båda sidor led stora förluster och jag tror inte att jag skulle ha vunnit om vägspärren hade fallerat.

Memoir 44 - Tisdag 9/2

Då jag inte skulle ha möjlighet att spela på torsdagen (som vi vanligen gör) fick tisdagen bli speldag istället. Min idé var att dra ihop en grupp och spela Overlord-scenariot Prokhorovka (Kursk) men endast Tokrake hade möjlighet att komma med kort varsel så vi körde Ponyri istället.
Detta två-spelar scenario utspelar sig runt byn Ponyri norr om Kursk. I mångt och mycket upprepade sig historien. Mängder av tanks drabbade samman på fälten utanför byn men tyskarna drevs tillbaka i omgångar, båda sidor tog dock stora förluster. De hårdaste striderna ägde dock rum i och omkring Ponyri. I början såg det inte så ljust ut för mina ryssar men det jämnade snart ut sig och mot slutet var det oerhört jämnt. Båda sidor behövde endast en medalj för att vinna under de sista tre rundorna men det var slutligen mitt artilleri som avgjorde. Jag vann med en hårsmån.

Vy från det ryska pansarvärnet, över minfälten mot fienden i fjärran

Lördagsnatt

På lördagskvällen spelade jag, Heldri, Å och Retro Mystery of the Abbey. Detta var andra gången som jag spelat detta "who´s done it?" spel och mystiska mönster upprepade sig.
Efter ett tag visade det sig, precis som första gången, att flera lyckats kryssa för alla tänkbara misstänkta utan att mördaren avslöjats. Till skillnad från förra omgången så lyckades ALLA spelare med konststycket att ha kryssat för alla misstänkbara utan att finna en skyldig... Vi var då tvungna att avslöja vem mördaren (karaktären på kortet gömt under spelplanen) var. Det visade sig för andra gången i rad vara father Matthew, slutledningen blev (om än skämtsamt) att father Matthew är ond och kommer alltid att anklagas i kommande spelomgångar.
En ganska ovanlig uppslutning i och omkring biblioteket, kan möjligen skriftrullarna innehålla ledtrådar som kan lösa mysteriet?