Jag, heldri och Vinterdraken spelade en omgång The Haunting House med två expansioner som jag givit Heldri i födelsedagspresent. I dessa expansioner kan man både råka ut för spöken och bli ett själv! Både Heldri och Vinterdraken fick snart byta ut sina figurer mot spöken, jag gjorde allt jag kunde för att ta mig ut medan spökena jagade mot vinden. I sista slumpfasen började både jag och Vinterdraken med att vända "Now you´re dead!" kort
(vilket inte gjorde nåt egentligen då jag inte stod på nån spökruta samt att Vinterdrakens figur redan var ett spöke) och i samma vändning vann Heldri med ett slumpat "move three spaces"kort. Grattis i dubbel bemärkelse!
onsdag 28 oktober 2009
torsdag 22 oktober 2009
4 x headshot
Jag måste börja med att berätta att denna omgång SOTR var min mest svidande förlust hittills, med detta sagt måste jag tillägga att det samtidigt var väldigt roligt.
Detta var den fjärde striden mot svågerns tyskar och vi körde ett regelrätt slag utan scenarioregler. Vi hade räknat ihop varsin styrka på 50 rp var utan att heller diskutera detta i förväg. Utan att vara pessimistisk hade jag räknat med att ha ett visst underläge (åtminstone numerärt) på grund av min experimentella styrka. Jag vet att flera skulle skaka på huvudet åt min O.o.B men jag ville testa vad som skulle hända. Utan att ge en fullständig redogörelse (för det orkar jag inte just nu) kan jag nämna att mina sovjeter hade med sig både Zaytzev + 4 krypskyttar. Jag ville även ge min Urzine en ny chans men de poängen skulle ha kunnat användas bättre.
Jag vann initiativet första rundan och tog tillfället i akt att flytta upp Zaytzev till övervåningen i en ruin, jag försökte därifrån skjuta en av svågerns snipers vilket fallerade dubbelt. För det första glömde vi båda att jag inte kunde skjuta på krypskytten då den var gömd från början samt att jag slog en etta när jag skulle skjuta (för de som inte vet nåt om SOTR kan jag berätta att karaktären Zaytzev är baserad på den legendariska krypskytten med samma namn och kan speltekniskt bara missa på en etta. Jag hade även förbannat mitt slag då jag innan vi började spela sade "-Jag kommer bara att slå ettor eftersom det är det enda jag kan missa på". Jag vet, skitdumt). Trots regelblundern fick det vara som det var och när det blev svågerns tur så sköt han tillbaka och dödade/oskadliggjorde Zaytzev. Hämnden kom dock omedelbart då en av mina andra snipers träffade den sniper som sköt Zaytzev med ett headshot! Jag inser att även detta var regelvidrigt då svågerns sniper fortfarande var gömd. Nåväl, båda hade kul och det kändes rätt i situationen.
Det fortsatte att gå stadigt utför för mina camouflerade, men ack så obepansrade ryssar. Ljuspunkter var ytterligare tre helt regelrätta headshots från mina krypskyttar samt när jag slog fyra sexor i ett slag med fem tärningar och slog således ut de kvarvarande fyra tyskarna i ett fireteam (alla med heavy armor). När min Urzine försvann i ett blyregn var det mer eller mindre över. Vit flagg! Nästa gång skall jag satsa på fler survivor squads.
Detta var den fjärde striden mot svågerns tyskar och vi körde ett regelrätt slag utan scenarioregler. Vi hade räknat ihop varsin styrka på 50 rp var utan att heller diskutera detta i förväg. Utan att vara pessimistisk hade jag räknat med att ha ett visst underläge (åtminstone numerärt) på grund av min experimentella styrka. Jag vet att flera skulle skaka på huvudet åt min O.o.B men jag ville testa vad som skulle hända. Utan att ge en fullständig redogörelse (för det orkar jag inte just nu) kan jag nämna att mina sovjeter hade med sig både Zaytzev + 4 krypskyttar. Jag ville även ge min Urzine en ny chans men de poängen skulle ha kunnat användas bättre.
Jag vann initiativet första rundan och tog tillfället i akt att flytta upp Zaytzev till övervåningen i en ruin, jag försökte därifrån skjuta en av svågerns snipers vilket fallerade dubbelt. För det första glömde vi båda att jag inte kunde skjuta på krypskytten då den var gömd från början samt att jag slog en etta när jag skulle skjuta (för de som inte vet nåt om SOTR kan jag berätta att karaktären Zaytzev är baserad på den legendariska krypskytten med samma namn och kan speltekniskt bara missa på en etta. Jag hade även förbannat mitt slag då jag innan vi började spela sade "-Jag kommer bara att slå ettor eftersom det är det enda jag kan missa på". Jag vet, skitdumt). Trots regelblundern fick det vara som det var och när det blev svågerns tur så sköt han tillbaka och dödade/oskadliggjorde Zaytzev. Hämnden kom dock omedelbart då en av mina andra snipers träffade den sniper som sköt Zaytzev med ett headshot! Jag inser att även detta var regelvidrigt då svågerns sniper fortfarande var gömd. Nåväl, båda hade kul och det kändes rätt i situationen.
Det fortsatte att gå stadigt utför för mina camouflerade, men ack så obepansrade ryssar. Ljuspunkter var ytterligare tre helt regelrätta headshots från mina krypskyttar samt när jag slog fyra sexor i ett slag med fem tärningar och slog således ut de kvarvarande fyra tyskarna i ett fireteam (alla med heavy armor). När min Urzine försvann i ett blyregn var det mer eller mindre över. Vit flagg! Nästa gång skall jag satsa på fler survivor squads.
Drömmar, dimma och frätande slem...
På onsdagskvällen var det åter Call of Cthulhu. Förrädaren lever fortfarande men inte på min karaktärs inrådan, viss bestraffning utdelades dock... Vi stretade vidare genom mystisk, stinkande dimma och fann efter dagar av vandrande ett tempelkomplex som inte verkade vara helt av denna värld. Alla byggnader omgavs av oljig, stinkande sörja som senare skulle visa sig vara frätande, både en NPC (Non Player Character) och Mr O´s karaktär fick erfara detta. Vi får se om någon mer trillar dit nästa gång, förhoppningsvis kan alla hålla sig på fötter. Jag befarar att det frätande slemmet är en av de mindre farliga sakerna vi kan råka ut för på denna ogästvänliga plats.
måndag 19 oktober 2009
Lördagskväll
Jag, Heldri, M&M, Mr O, Viterdraken, Dr Drugge och Tokrake inledde kvällen med att spela en vända Red November. Vi kom ungefär halvvägs till räddning innan ubåten drabbades av katastrofal härdsmälta och förintades med åtta halvfulla gnomer ombord! Det diskuterades om vi skulle köra en vända till men vi bestämde oss istället för att premiärspela ett Overlord scenario till Memoir44.
Jag har sedan ett tag tillbaka ägt de första två Overlord kart-expansionerna (Hedgerow Hell och Tigers in the Snow) men det hade inte blivit av att testa förrän nu. Det blev Operation Market Garden som fick inviga oss i detta mer sociala sätt att spela M44. Jag ville prova på att agera befälhavare och Tokrake var snabb att utmana mig och att välja den tyska sidan. Jag, M&M och Mr O gjorde vad vi kunde för att leda de allierade styrkorna till seger och Torake, Heldri, Dr Drugge och Vinterdraken gjorde allt för att vi inte skulle nå broarna. Det blev en upprepning av historien då det visade sig vara "a bridge too far" (eller ett par broar...). Otur med tärningarna och taskigt med kort i center sektionerna bidrog till detta nederlag.
Efter kvällens historielektion gick vi från samarbete till själviskhet då vi spelade en vända ZombieTown. I detta spel gäller det att överleva i tio dagar (tio rundor) efter att kvarteret invaderats av zombier från den lokala kyrkogården. Man tycker att överlevare i en sådan situation borde hjälpa varandra men icke, det skulle ju vara för enkelt! Ytterligare ett lyckat spel från Twilight Creations.
Jag har sedan ett tag tillbaka ägt de första två Overlord kart-expansionerna (Hedgerow Hell och Tigers in the Snow) men det hade inte blivit av att testa förrän nu. Det blev Operation Market Garden som fick inviga oss i detta mer sociala sätt att spela M44. Jag ville prova på att agera befälhavare och Tokrake var snabb att utmana mig och att välja den tyska sidan. Jag, M&M och Mr O gjorde vad vi kunde för att leda de allierade styrkorna till seger och Torake, Heldri, Dr Drugge och Vinterdraken gjorde allt för att vi inte skulle nå broarna. Det blev en upprepning av historien då det visade sig vara "a bridge too far" (eller ett par broar...). Otur med tärningarna och taskigt med kort i center sektionerna bidrog till detta nederlag.
Efter kvällens historielektion gick vi från samarbete till själviskhet då vi spelade en vända ZombieTown. I detta spel gäller det att överleva i tio dagar (tio rundor) efter att kvarteret invaderats av zombier från den lokala kyrkogården. Man tycker att överlevare i en sådan situation borde hjälpa varandra men icke, det skulle ju vara för enkelt! Ytterligare ett lyckat spel från Twilight Creations.
Drakborgen (I & II)
Jag, heldri, Å och Retro spelade gamla hederliga (näst intill omöjliga) Drakborgen (med expansionen - Dralborgen II). Jag spelade Riddar Rohan och allt gick väl tills jag sprang på runt 30 likätare och fick rejält med däng, dödsstöten kom då en av de odöda låg i bakhåll och så var den fattige riddaren (jag hade inte hunnit roffa åt mig nåt av skatten) inte mer. Det gick inte mycket bättre för Å´s ninja men jag kommer inte ihåg om det var en skugga eller en gaddkrälare som innebar slutet för den smygande lönnmördaren. Heldri och Retro blev för giriga och ingen av dem hann ut innan solen gick ner = game over. Drakborgen segrade igen!
Soviet tank crew
Ytterligare en förkylningsvända senare är det dags att försöka skriva ifatt.
Skaffade för ett tag sedan åtta "Soviet dismounted tank crew" från Black Tree design, jag målade klart dessa för över en vecka sedan. Här är de nu på bild tillsammans med två figurer från West Wind som blivit över från en sovjetisk pluton (Berlin or Bust figurer för att vara mer precis).
Jag kommer nog att skaffa fler vad det lider men för tillfället räcker dessa till min första mech och de kommande två.
Skaffade för ett tag sedan åtta "Soviet dismounted tank crew" från Black Tree design, jag målade klart dessa för över en vecka sedan. Här är de nu på bild tillsammans med två figurer från West Wind som blivit över från en sovjetisk pluton (Berlin or Bust figurer för att vara mer precis).
Jag kommer nog att skaffa fler vad det lider men för tillfället räcker dessa till min första mech och de kommande två.
fredag 9 oktober 2009
A traitor in our midst!
Onsdagens Call of Chtulhu bjöd på offertempel, djungelstrapats och ett plötsligt avslöjande. Det har visats sig att expeditionens guide är en en usel lögnare och förädare, nästa vecka får vi se om vi lämnar uslingen till sitt öde bunden till ett träd eller inte. Om det var upp till min karaktär skulle han få vad han förjänar...
torsdag 8 oktober 2009
SOTR - Third fight
Denna gång var det dags att se vad fordon går för i SOTR, eller rättare sagt mechs. Svågern hade med sig sin panzer mecha och jag testade "kackerlackan". Det var även första gången vi spelade med styrkor till ett värde av 50rp/sida, detta var tur då bara min mech kostade 28rp! Nu kanske vissa (som spelat spelet eller läst om det) tycker att det var fruktansvärt mycket poäng som tekniskt sett skulle kunna förloras i en smäll men jag var helt på det klara med att detta kunde bli utgången.
Första omgången träffade svågerns mech en av mina survivor squads så att endast tre stog upp efter smällen, dessa tre klarade dock sitt cool slag och levde länge nog för att i en senare omgång hämnas meddels k-pist från balkongen på en utbombad byggnad. Min mech träffade inte något varken första eller andra omgången men detta hade endast med usel tärningstur att göra. När "kackerlackan väl träffade så var förödelsen kännbar trots att svågern hade bästa försvarspositionerna av oss två. En direktträff från "kackerlackan" slog ut kontrollerna i panzer mechen vilket immobiliserade den.
Tärningsoturen var påtaglig för båda sidor men mest för svågern, bland annat så vann han inte initiativet en enda gång under hela slaget vilket var hårt. "Kackerlackan" var till slut det enda som fanns kvar av min pluton, den hade blivit träffad inte mindre än sju gånger men inget skott lyckades penetrera dess pansar!
Min command section gick ett bittert öde till möte då de redan från början blev fast i en ruin utan möjlighet att retirera, konstant beskjutning förseglade deras öde.
Jag sakade min möjlighet att skjuta på svågerns avanserande zombier för att skjuta med min mech istället, detta ledde till att de hann in i närstrid och mina sista survivors blev zombiesnacks. Vi kom fram till att vårt egenpåhittade scenario slutade oavgjort. Tyskarna höll kemfabriken som var bådas mål men vi hade även sagt att ett av tyskarnas primära mål var att slå ut det nya ryska vapnet (min mech) men detta misslyckades.
Första omgången träffade svågerns mech en av mina survivor squads så att endast tre stog upp efter smällen, dessa tre klarade dock sitt cool slag och levde länge nog för att i en senare omgång hämnas meddels k-pist från balkongen på en utbombad byggnad. Min mech träffade inte något varken första eller andra omgången men detta hade endast med usel tärningstur att göra. När "kackerlackan väl träffade så var förödelsen kännbar trots att svågern hade bästa försvarspositionerna av oss två. En direktträff från "kackerlackan" slog ut kontrollerna i panzer mechen vilket immobiliserade den.
Tärningsoturen var påtaglig för båda sidor men mest för svågern, bland annat så vann han inte initiativet en enda gång under hela slaget vilket var hårt. "Kackerlackan" var till slut det enda som fanns kvar av min pluton, den hade blivit träffad inte mindre än sju gånger men inget skott lyckades penetrera dess pansar!
Min command section gick ett bittert öde till möte då de redan från början blev fast i en ruin utan möjlighet att retirera, konstant beskjutning förseglade deras öde.
Jag sakade min möjlighet att skjuta på svågerns avanserande zombier för att skjuta med min mech istället, detta ledde till att de hann in i närstrid och mina sista survivors blev zombiesnacks. Vi kom fram till att vårt egenpåhittade scenario slutade oavgjort. Tyskarna höll kemfabriken som var bådas mål men vi hade även sagt att ett av tyskarnas primära mål var att slå ut det nya ryska vapnet (min mech) men detta misslyckades.
Söndagens skörd
I söndags spelade jag, Heldri, Vinterdraken och Mr O det legendariska (nu åter producerade) spelet Talisman (2nd edition med fem expansioner). Vi körde med Dragon King som alternativt slut och Mr O var först att ta sig upp till draken (han tog dock en genväg). Det visade sig att drakkungen var ute på lunch så den onskefulla spionen segrade!
Senare kom Dr Drugge och Ejnot och vi körde en vända Gloom med sex spelare. Vinterdraken knep segern strax före Heldri. Mycket rolig omgång med mycket innovativt historieberättande och mycken jävelskap.
Inte världens mest fotogeniska spel men ack så skoj!
Senare kom Dr Drugge och Ejnot och vi körde en vända Gloom med sex spelare. Vinterdraken knep segern strax före Heldri. Mycket rolig omgång med mycket innovativt historieberättande och mycken jävelskap.
Inte världens mest fotogeniska spel men ack så skoj!
Målat förra helgen...
lördag 3 oktober 2009
Inget rollspel...
...men spel likväl.
Då Vinterdraken inte kunde närvara vid onsdagens rollspelande valde vi kollektivt att skjuta upp detta till nästkommande vecka. Då resten av spelgruppen inte hade nåt annat för sig bestämde vi att vi kunde spela brädspel istället. Efter en stunds diskuterande (och konstaterandet att de flesta var trötta) blev det en vända Carcassonne. Mr B vann med knapp marginal som avgjordes med poäng från resursbrickorna. Kul omgång.
Då Vinterdraken inte kunde närvara vid onsdagens rollspelande valde vi kollektivt att skjuta upp detta till nästkommande vecka. Då resten av spelgruppen inte hade nåt annat för sig bestämde vi att vi kunde spela brädspel istället. Efter en stunds diskuterande (och konstaterandet att de flesta var trötta) blev det en vända Carcassonne. Mr B vann med knapp marginal som avgjordes med poäng från resursbrickorna. Kul omgång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)