Mr B frågade om det fanns intresse att spela Classic Fantasy, strax därefter gjorde vi karaktärer och har nu även hunnit spela två omgångar! Jag spelar en desillusionerad halv-alv som är krigare/hyrsvärd till yrket. Miss E spelar en bard, Vinterdraken spelar en tjuv/rövare, Mr J2 (denna namnförklädnad kan väcka förvirring men när jag redan har en Mr J med i bloggen och för tillfället inte kommer på nåt annat namn så får det bli så.) spelar en Paladin och Mr O spelar en dvärgkrigare.
Denna ganska osannolika grupp (som så ofta i fantasyäventyr) hade alla av olika anledningar hamnat i en trakt där hungersnöd och allmänt elände råder. Utan tillgång till mat och med utrustning som snabbt tycks tyna bort får gruppen i uppdrag att försöka leta rätt på vad som kan tänkas orsaka detta fördärv. Deras sökande leder dem till en fästningsliknande byggnad av okänt ursprung som de finner att mörkrets tjänare har gjort till sin boning...
För att göra en summering av händelserna sedan vi nått till denna plats kan nämnas: Vi har upptäckt ett uråldrigt vattendistributionsystem, blivit anfallna av grönskinn, försökt oss på en list för att kunna inta grönskinnens befästa torn (detta misslyckades dock) och nu (efter tre dagar utan mat) har ett blixtnedslag givit oss en möjlig väg in. Vi planerar att slå till vid middagstid, då solen står som högst och mörkrets tjänare är som svagast.
Förhoppningsvis är hela gruppen fortfarande vid liv vid nästa rapport
måndag 26 april 2010
söndag 18 april 2010
Descent - Road to Legend
Onsdagen 7/4 startade jag en ny kampanj i Descent - Journeys in the dark. Detta är andra gången jag gör ett försök att köra en kampanj, den tidigare rann ut i sanden pga tidsbrist, och även andra gången jag försöker mig på att spela overlorden Sorcerer King. Svågern spelar Ispher ödlemannen, Vinterdraken spelar minotauren Steelhorns, Retro spelar orch-shamanen Spiritspeaker Mok och Tokrake spelar magikern Shiver.
Den "evil plot" jag valt, även denna gång, är att försänka Terrinoth (och slutligen hela världen) i absolut mörker. Innan hjältarna kan slåss mot Sorcerer King måste de bli starkare och lära sig nya färdigheter vilket de gör genom att jaga monster och leta efter skatter, enkelt eller hur?
Till en början verkade det faktiskt så. Jag hade otur med korten (som styr vilka monster som gömmer sig i mörkret, dörrfällor m.m.) och trots att jag skickade allt jag hade på hjältarna så lyckades jag endast sakta ner dem. Vi har nu spelat vid tre separata tillfällen (ja, jag vet att jag ligger efter med bloggandet) och senast vi spelade började det plötsligt gå mycket bättre för mig. Jag hade dock hjälp av en extrahård, stenbumlingskastande jätte vid namn Gorg the Crusher, ett mycket passande namn!
Kampanjen så här långt: Hjältarna begav sig söderut från Tamalir och kom utan problem fram till en grotta vid Thelsvan Highway. Väl nere i mörkret fann sig hjältarna vid en bro över en avgrund (the Bridge of Death) och en vild strid med mängder av razorwings följde.
Med bron bakom sig tog de sig vidare och träffade på två mäktiga magiker, den ena med en själsbunden jätte och den andra med förmågan att kasta hjältarna med tankekraft (Puppet Master, The Pull of the Depths). Jätten verkade till en början vara omöjlig att besegra men den började ta skada när Spiritspeaker Mok lyckades få den att brinna. Efter att hjältarna tagit sig förbi jätten lyckades de till slut ta kol på Magikern Debilus (och med själslänken bruten även jätten). På nästa plan hotade en onaturlig vind att suga med sig hjältarna ner i hål och som om inte det räckte hjälpte magikern Meladon gärna till att förpassa dem dit. Efter en ganska kort strid var även Meladon besegrad.
Gruppen reste sedan vidare till Riverwatch för att handla på den berömda marknaden, de skaffade även en magisk båt. De fick höra ett rykte om att det skulle finnas en hemsökt plats längs Flametail River. Jag ( i rollen av Overlord) skickade samtidigt Sir Alric Farrow till Dawnsmoor för att belägra staden. De hade precis hunnit bege sig mot Dawnsmoor (via Tamalir) när de stötte på en handfull Shades i skogen. Steelhorns flydde då han inte hade någon möjlighet att slåss mot dessa vålnader, Resten av gruppen besegrade dem men inte utan motstånd. Efter att ha stannat i Tamalir på vägen färdades de vidare till Blackwing Swamp för att om möjligt finna något som skulle kunna hjälpa dem i den kommande kampen mot Sir Alric Farrow.
Väl i Blackwing Swamp tog de sig åter ner i underjorden och fann sig snart i ett laboratorium där alkemisten Carolus arbetat med att göra kraftfulla elixir samt att frammana en golem (Alchemist´s Lab). Carolus visade sig vara mycket svår att döda (han återuppstod två gånger) men hjältarna visade sig vara de rätta för jobbet. Golemen var hård men lyckades inte åsamka gruppen någon stor skada innan den splittrades till grus. Självsäkerheten falnade dock hos hjältarna när de på nästa nivå råkade ut för jätten Gorg the Crusher.
På bara denna nivå lyckades jag skicka hjältarna för återupplivning fler gånger än på alla de tidigare sammanlagt. Balansen återupprättades något. Vad som väntar dem härnäst vet ingen men det får tiden utvisa. När de väl når ut i ljuset igen skall de vidare till Dawnsmoor för att försöka bryta belägringen...
...fortsättning följer
Den "evil plot" jag valt, även denna gång, är att försänka Terrinoth (och slutligen hela världen) i absolut mörker. Innan hjältarna kan slåss mot Sorcerer King måste de bli starkare och lära sig nya färdigheter vilket de gör genom att jaga monster och leta efter skatter, enkelt eller hur?
Till en början verkade det faktiskt så. Jag hade otur med korten (som styr vilka monster som gömmer sig i mörkret, dörrfällor m.m.) och trots att jag skickade allt jag hade på hjältarna så lyckades jag endast sakta ner dem. Vi har nu spelat vid tre separata tillfällen (ja, jag vet att jag ligger efter med bloggandet) och senast vi spelade började det plötsligt gå mycket bättre för mig. Jag hade dock hjälp av en extrahård, stenbumlingskastande jätte vid namn Gorg the Crusher, ett mycket passande namn!
Kampanjen så här långt: Hjältarna begav sig söderut från Tamalir och kom utan problem fram till en grotta vid Thelsvan Highway. Väl nere i mörkret fann sig hjältarna vid en bro över en avgrund (the Bridge of Death) och en vild strid med mängder av razorwings följde.
Med bron bakom sig tog de sig vidare och träffade på två mäktiga magiker, den ena med en själsbunden jätte och den andra med förmågan att kasta hjältarna med tankekraft (Puppet Master, The Pull of the Depths). Jätten verkade till en början vara omöjlig att besegra men den började ta skada när Spiritspeaker Mok lyckades få den att brinna. Efter att hjältarna tagit sig förbi jätten lyckades de till slut ta kol på Magikern Debilus (och med själslänken bruten även jätten). På nästa plan hotade en onaturlig vind att suga med sig hjältarna ner i hål och som om inte det räckte hjälpte magikern Meladon gärna till att förpassa dem dit. Efter en ganska kort strid var även Meladon besegrad.Gruppen reste sedan vidare till Riverwatch för att handla på den berömda marknaden, de skaffade även en magisk båt. De fick höra ett rykte om att det skulle finnas en hemsökt plats längs Flametail River. Jag ( i rollen av Overlord) skickade samtidigt Sir Alric Farrow till Dawnsmoor för att belägra staden. De hade precis hunnit bege sig mot Dawnsmoor (via Tamalir) när de stötte på en handfull Shades i skogen. Steelhorns flydde då han inte hade någon möjlighet att slåss mot dessa vålnader, Resten av gruppen besegrade dem men inte utan motstånd. Efter att ha stannat i Tamalir på vägen färdades de vidare till Blackwing Swamp för att om möjligt finna något som skulle kunna hjälpa dem i den kommande kampen mot Sir Alric Farrow.
Väl i Blackwing Swamp tog de sig åter ner i underjorden och fann sig snart i ett laboratorium där alkemisten Carolus arbetat med att göra kraftfulla elixir samt att frammana en golem (Alchemist´s Lab). Carolus visade sig vara mycket svår att döda (han återuppstod två gånger) men hjältarna visade sig vara de rätta för jobbet. Golemen var hård men lyckades inte åsamka gruppen någon stor skada innan den splittrades till grus. Självsäkerheten falnade dock hos hjältarna när de på nästa nivå råkade ut för jätten Gorg the Crusher.
På bara denna nivå lyckades jag skicka hjältarna för återupplivning fler gånger än på alla de tidigare sammanlagt. Balansen återupprättades något. Vad som väntar dem härnäst vet ingen men det får tiden utvisa. När de väl når ut i ljuset igen skall de vidare till Dawnsmoor för att försöka bryta belägringen......fortsättning följer
fredag 16 april 2010
Ytterligare ett missat inlägg!
Jag kollade igenom lite bilder jag hade liggande och upptäckte att jag missat minst ett inlägg...
Drakborgen
Någon gång, i en inte alltför avlägsen dåtid, spelade jag, Heldri och Å Drakborgen.
Nu talar jag om klassiska drakborgen (det är dock inget fel på den nya) där överlevnadschansen för karaktärerna är ca:17%. Jag hann avverka två karaktärer på ganska kort tid, båda föll ner i bottenlösa hål och det var det. Heldri väckte draken och alla vet vad som händer när man väcker en drake medan man försöker stjäla dess skatt.
Nyvaken drake med dålig andedräkt.
Å var sist på planen men råkade också illa ut och solen gick ner.
Som så ofta segrade Drakborgen men vi hade kul ändå.
Drakborgen
Någon gång, i en inte alltför avlägsen dåtid, spelade jag, Heldri och Å Drakborgen.
Nu talar jag om klassiska drakborgen (det är dock inget fel på den nya) där överlevnadschansen för karaktärerna är ca:17%. Jag hann avverka två karaktärer på ganska kort tid, båda föll ner i bottenlösa hål och det var det. Heldri väckte draken och alla vet vad som händer när man väcker en drake medan man försöker stjäla dess skatt.
Nyvaken drake med dålig andedräkt.Å var sist på planen men råkade också illa ut och solen gick ner.
Som så ofta segrade Drakborgen men vi hade kul ändå.
lördag 10 april 2010
Påskhelg
Våren är här och tiden galloperar, här kommer ett sammandrag av påskhelgen.
Påskafton
Jag, Heldri och Tokrake anlände hos Å och Retro mitt på dagen och efter handlande av mat drog vi igång och spelade.
Vi började med ett brädspel som Retro lånat av en kompis, nämligen Mission Red Planet från Asmodee. I detta roande steampunk-spel gäller det att skicka flest astronauter till Mars och med hjälp av dessa roffa åt sig mest mineraler. Varje spelare har nio kort (har jag för mig) som var och ett representerar en karaktär som har en eller flera egenskaper, ett kort väljs varje runda och kortets nummer bestämmer turordningen.
Upp till fem raketer avfyras från startplattan varje runda och dessa kan ta med sig 2-6 astronauter, alla raketer har (eller får) en destination motsvarande en region på Mars. Vilken av spelarna som helst kan placera sina astronauter (i form av runda träpluttar i olika färger) i vilken raket som helst, hur många varje spelare får placera styrs av kortet som valts för rundan. Spelet pågår i tio rundor och majoritet av astronauter i de olika regionerna på Mars räknas i runda 5,8 och 10. Den som har majoritet får mineralmarkörer med olika mycket poäng beroende på vilken sorts mineral regionen ger. Poängen på alla markörer räknas vid slutet av spelet och den som fått mest poäng vinner. Detta är den korta summeringen av reglerna, det finns lite mer finesser men dessa orkar jag inte ta upp nu. Allt som allt ett roligt spel som tål att spelas fler gånger.
Jag har för mig att det var Å som knep segern, måste skaffa en anteckningsbok...
Påskafton
Jag, Heldri och Tokrake anlände hos Å och Retro mitt på dagen och efter handlande av mat drog vi igång och spelade.
Vi började med ett brädspel som Retro lånat av en kompis, nämligen Mission Red Planet från Asmodee. I detta roande steampunk-spel gäller det att skicka flest astronauter till Mars och med hjälp av dessa roffa åt sig mest mineraler. Varje spelare har nio kort (har jag för mig) som var och ett representerar en karaktär som har en eller flera egenskaper, ett kort väljs varje runda och kortets nummer bestämmer turordningen.
Upp till fem raketer avfyras från startplattan varje runda och dessa kan ta med sig 2-6 astronauter, alla raketer har (eller får) en destination motsvarande en region på Mars. Vilken av spelarna som helst kan placera sina astronauter (i form av runda träpluttar i olika färger) i vilken raket som helst, hur många varje spelare får placera styrs av kortet som valts för rundan. Spelet pågår i tio rundor och majoritet av astronauter i de olika regionerna på Mars räknas i runda 5,8 och 10. Den som har majoritet får mineralmarkörer med olika mycket poäng beroende på vilken sorts mineral regionen ger. Poängen på alla markörer räknas vid slutet av spelet och den som fått mest poäng vinner. Detta är den korta summeringen av reglerna, det finns lite mer finesser men dessa orkar jag inte ta upp nu. Allt som allt ett roligt spel som tål att spelas fler gånger.
Jag har för mig att det var Å som knep segern, måste skaffa en anteckningsbok...Efter detta blev det ett parti Seafarers of Catan. Jag och Heldri fick knappt någon skog då det verkade som om rövaren bosatt sig i våran, det var dock väldigt gott om lera. Retro vann.
Vi antog rollerna som munkar i ett mordmysterium i spelet Mystery of the Abbey. Denna gång hann ytterligare en munk bli mördad innan Å pekade ut mördaren. Denna gång var det inte father Matthew!?
Påskdagen
På påskdagen spelade vi Twilight Imperium (3rd ed. med Shattered Empire expansionen). Jag spelade Mentak Coalition, före detta straffångar under Lazax Imperiet, numera pirater. Heldri spelade Xxcha Kingdom, Å spelade Universities of Jol-Nar, Retro spelade Embers of Muaat och Tokrake spelade Winnu. Då vi var fem som spelade var det en som fick en sämre startposition än de andra då det inte går att fördela galaxen jämnt, viss ekonomisk kompensation ges i början till den spelare som har sämsta utgångspunkten (så även till spelarna till höger och vänster om denna position) men detta väger inte upp underläget i min mening. Heldri fick denna, mindre åtråvärda, startposition och mötte dessutom hårt motstånd från de neutrala planeter som hon landade på. Vi hade valt möjligheten att spela med expanderad galax och det gav lite mer rörelsefrihet men snart stod vi vid varandras gränser. Jag fortifierade (som jag oftast gör om möjlighet ges) och satte ut PDS:er (Planetary Defence System) och minerade hela min front.
Där satt jag säkert men kom å andra sidan ingenstans heller. Vid ett tillfälle hade jag en liten chans att bryta mig ut men ansåg att jag låg för långt efter poängmässigt för att det skulle göra nån skillnad. Retro banade väg genom galaxen och intog slutligen Mecatol Rex.
Å gjorde sitt yttersta för att överta denna position men misslyckades. Medan detta krig rasade i galaxens centrum lyckades Tokrake utföra sitt secret objective och fick därigenom de två poäng han behövde för att ta segern. Och allt detta på rekordtiden 8 timmar.
En mycket Glad Påsk!
Vi antog rollerna som munkar i ett mordmysterium i spelet Mystery of the Abbey. Denna gång hann ytterligare en munk bli mördad innan Å pekade ut mördaren. Denna gång var det inte father Matthew!?
Påskdagen
På påskdagen spelade vi Twilight Imperium (3rd ed. med Shattered Empire expansionen). Jag spelade Mentak Coalition, före detta straffångar under Lazax Imperiet, numera pirater. Heldri spelade Xxcha Kingdom, Å spelade Universities of Jol-Nar, Retro spelade Embers of Muaat och Tokrake spelade Winnu. Då vi var fem som spelade var det en som fick en sämre startposition än de andra då det inte går att fördela galaxen jämnt, viss ekonomisk kompensation ges i början till den spelare som har sämsta utgångspunkten (så även till spelarna till höger och vänster om denna position) men detta väger inte upp underläget i min mening. Heldri fick denna, mindre åtråvärda, startposition och mötte dessutom hårt motstånd från de neutrala planeter som hon landade på. Vi hade valt möjligheten att spela med expanderad galax och det gav lite mer rörelsefrihet men snart stod vi vid varandras gränser. Jag fortifierade (som jag oftast gör om möjlighet ges) och satte ut PDS:er (Planetary Defence System) och minerade hela min front.
Där satt jag säkert men kom å andra sidan ingenstans heller. Vid ett tillfälle hade jag en liten chans att bryta mig ut men ansåg att jag låg för långt efter poängmässigt för att det skulle göra nån skillnad. Retro banade väg genom galaxen och intog slutligen Mecatol Rex.
Å gjorde sitt yttersta för att överta denna position men misslyckades. Medan detta krig rasade i galaxens centrum lyckades Tokrake utföra sitt secret objective och fick därigenom de två poäng han behövde för att ta segern. Och allt detta på rekordtiden 8 timmar.En mycket Glad Påsk!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
