lördag 12 september 2009

German factory complex

Trots en del regelsnubblande gick vår andra drabbning i SOTR riktigt bra, tekniskt sett i alla fall...
Jag ställde upp ett snabbt påkommet scenario där mina sovjetiska styrkor skulle utföra en räd mot en tysk fabriksinstallation. Vi räknade ihop trupper för 30RP var och efter att gått igenom specialförmågor och extraregler för trupperna drog vi igång. Svågern och Vinterdraken spelade tyskarna medan jag och Tokrake spelade ryssar, Mr O tittade på och assisterade med att påminna oss om regler som vi andra lyckats glömma trots att vi nyss läst dem. Personligen skyller jag som vanligt på att jag har alldeles för mycket regler i huvudet samt att jag ofta är ganska disträ när jag jobbat.

Några saker som är väl värda att nämna från denna fight är bland annat den episka (och mycket köttiga) fighten mellan en urzine (varbjörn) och en hord tyska zombier. Efter att vi tolkat sönder närstridsreglerna läste vi dem på nytt och insåg att vi krånglat till saker i onödan, med detta dilemma ur vägen återgick vi till fighten. När det återstod fyra zombier gick urzinen i backen, det bör nämnas att den redan blivit träffad tidigare innan fighten med zombierna, jag säger bara -Arg björn!
När den tyska vampyren, som smygit omkring som dimma, anföll en av mina survivor squads flydde dessa i vild panik, jag visste att den skulle hinna i kapp mina flyende ryssar och trodde då att deras sista stund var kommen. När vampyren väl skulle börja slakten beslöt jag att försöka skjuta den med en ensam figur ur ett anti-mechrifle team en bit bort (ryssarna får skjuta in i närstrid men det är 50/50 vem de träffar) och lyckades mot alla odds fälla den, eftersom vampyren blev down i närstrid gjorde närmsta ryssen processen kort med denne.

Efter en alltigenom hård fight flydde mina sista två ryssar in i den skog de kommit ur i början av slaget, trots denna förlust var det mycket underhållande. Även om båda sidor led av usel tärningstur (både jag och svågern slog snake eyes ett par gånger var) var jag mycket nöjd med mina officerare (om man borträknar min usla löjtnant som kommisaren omedelbart avrättade då hans ledarskap lämnade övrigt att önska).

Nästa gång hoppas jag kunna blanda in minst ett fordon, vilket eller vilka det blir återstår att se.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar