Spelkväll - Fredag 12/2

Mer än en aning försenade (det var ej vårt fel) anlände jag, Heldri och Tokrake hem till Å och Retro. Efter god mat och efterätt testade vi Power Grid för första gången. Jag stod för regelgenomgången och lyckades helt och hållet glömma att ta några foton. Trots lite huvudkliande under regelstudierna visade sig spelet vara (som de flesta Rio Grande Games) ganska enkelt och mycket roande. Målet med spelet är att bygga ett el-nätverk och förse städer med el och slutligen vara den som betjänar flest städer. Det blev en ganska lång första omgång som slutligen vanns av Å.

Efter detta delade vi upp oss och jag och Retro spelade Memoir 44 medan Heldri, Å och Tokrake spelade Carcassonne följt av kortspelet Gloom.


Det blev två ökenscenarion i M44. Vi började med Flanking maneuver at Bir Hakeim. Retro spelade axis (tyskar och Italienare) och jag allierade (fransmän och britter). De tyska ingenjörstrupperna lyckades till en början med att röja minfält så att de italienska pansaret kunde avancera. Efter bittra strider visade sig de allierades fortifikationer vara för mycket för de tyska och italienska anfallarna. Jag vann men det var mycket jämnt.

Vi bytte sedan sida och fortsatte med Escape via the coastal road. De italienska trupperna jag hade till mitt förfogande skötte sig formidabelt och blockerade de allierades flyktförsök länge nog för att jag skulle hinna nå fram med förstärkningar. Båda sidor led stora förluster och jag tror inte att jag skulle ha vunnit om vägspärren hade fallerat.

Memoir 44 - Tisdag 9/2

Då jag inte skulle ha möjlighet att spela på torsdagen (som vi vanligen gör) fick tisdagen bli speldag istället. Min idé var att dra ihop en grupp och spela Overlord-scenariot Prokhorovka (Kursk) men endast Tokrake hade möjlighet att komma med kort varsel så vi körde Ponyri istället.
Detta två-spelar scenario utspelar sig runt byn Ponyri norr om Kursk. I mångt och mycket upprepade sig historien. Mängder av tanks drabbade samman på fälten utanför byn men tyskarna drevs tillbaka i omgångar, båda sidor tog dock stora förluster. De hårdaste striderna ägde dock rum i och omkring Ponyri. I början såg det inte så ljust ut för mina ryssar men det jämnade snart ut sig och mot slutet var det oerhört jämnt. Båda sidor behövde endast en medalj för att vinna under de sista tre rundorna men det var slutligen mitt artilleri som avgjorde. Jag vann med en hårsmån.

Vy från det ryska pansarvärnet, över minfälten mot fienden i fjärran

Rollspel - Söndag 7/2

Jag vet att jag skrev i det senaste rollspelsinlägget att jag skulle skriva en resumé av vad som hänt hittills i det Mutantäventyr som jag för tillfället spelleder för Heldri, Tokrake och Vinterdraken men tid och ork har saknats. Nästa gång vi spelar ska jag försöka få med en karta eller två och lite story också. Vi spelade från mitt på dagen till en bit in på kvällen utan att egentligen komma dit jag ville men så är det när man ger spelare fria tyglar. Vi hade hur som helst kul vilket är huvudsaken. Tokrakes karaktär hade otrolig (för att inte säga löjlig, fånig och ofattbar) tur då han misshandlade mycket instabilt sprängmedel och undkom med oförtjänt lite skador. Det roligaste med händelsen var att alla spelarna insåg det oerhört farliga i situationen men (till en början) ingen av karaktärerna.
Det är alltid skoj när spelare måste agera mot sitt bättre vetande bara för att deras karaktär saknar kunskap de själva besitter.

Lördagsnatt

På lördagskvällen spelade jag, Heldri, Å och Retro Mystery of the Abbey. Detta var andra gången som jag spelat detta "who´s done it?" spel och mystiska mönster upprepade sig.
Efter ett tag visade det sig, precis som första gången, att flera lyckats kryssa för alla tänkbara misstänkta utan att mördaren avslöjats. Till skillnad från förra omgången så lyckades ALLA spelare med konststycket att ha kryssat för alla misstänkbara utan att finna en skyldig... Vi var då tvungna att avslöja vem mördaren (karaktären på kortet gömt under spelplanen) var. Det visade sig för andra gången i rad vara father Matthew, slutledningen blev (om än skämtsamt) att father Matthew är ond och kommer alltid att anklagas i kommande spelomgångar.
En ganska ovanlig uppslutning i och omkring biblioteket, kan möjligen skriftrullarna innehålla ledtrådar som kan lösa mysteriet?

SOTR 28/1 2010

Här kommer ytterligare en väldigt försenad rapport om det senaste slaget i SOTR, denna gång mellan Vinterdrakens britter och svågerns tyskar.

Jag spånade snabbt ihop ett scenario vilket gick ut på att tyskarna skulle rädda en pilot som tvingats nödlanda och sedan gömt sig i en lada (piloten fick genast namnet Franz, han kallades tidvis även för Hans men denna fälsägning tillrättavisades snabbt). Britternas mål var helt enkelt att hitta Franz och eliminera honom och tyskarnas mål var att nå fram till Franz och täcka hans reträtt av spelbordet. Det var inga fordon eller mechs med denna gång men dock två specialkaraktärer: tysken Wolfgang Faust och brittiskan Ash.

Huvudstyrkorna började i varsitt hörn av spelplanen (britterna hade flera enheter i reserv då de hade spridit ut sig för att leta efter piloten från det nedskjutna flygplanet), några krypskyttar var spridda på andra platser. När det slogs för speciella stridsförhållanden så blev det V-gas contamination zone vilket kan göra att ens egna soldater blir zombier.

Vinterdraken lyckades slå en etta första rundan så att en av hans soldater blev en zombie, han hade även otur med slagen för att få in sina reserver. Båda sidor avancerade mot gården som var Franz gömställe (ett par av mina allra första Warhammer-hus dög alldeles utmärkt, byggde dessa i början av -90talet), trots att de tog flera skott från krypskyttar nådde tyskarna först fram till ladan och Franz påbörjade sin flykt. För att täcka Franz reträtt anföll tyskarnas wolfrunners den brittiska trupp som var närmast ladan, Franz hann denna runda springa och hoppa över en av gårdens häckar. Nästriden som följde var till en början aningen förvirrad regelmässigt (mestadels för att vi haft väldigt få närstrider så här långt i vårt SOTR-spelande, de flesta blir vanligen bortskjutna långt innan det hinner bli närstrid), men det ordnade snart till sig. Under följande runda gjorde Franz det ödesdigra misstaget att gömma sig i en liten skogsterrängbit vilken Ash fick äran att sätta eld på. Franz lyckades dock fly infernot, som nyss varit hans gömställe, och var en runda i från att sprinta till seger för tyskarna då ett välriktat skott från en krypskytt stoppade hans framfart. Vinterdraken slog en sexa vilket resulterade i ett headshot som omedelbart gav britterna segern!

Ingen rök utan eld! Här har Ash just satt fyr
på ett av Franz gömställen.
En tuss kuddstopp funkar utmärkt som rök.