Hissa segel!

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.Jag, Heldri och Mr O ägnade stor del av söndagkvällen med att spela Seafarers of Catan (3rd ed.). Heldri knep tidigt längsta rutten och slutligen segern, för att strö lite salt i såren lyckades hon ta tre poäng sista rundan fast att hon endast behövde en.

Two Theatres

På onsdagen skulle det spelas rollspel men detta blev framskjutet pga sjukdom. Jag och Mr O tog tillfället i akt och spelade Memoir44. Första slaget var mellan Japaner och Amerikaner i sydostasien, jag förlorade. Andra slaget stod mellan Tyskar/Italienare och britter i nordafrika vilket jag vann, dock utan hjälp från Italienarna :)

Bilder uteblev då jag helt enkelt glömde av att fota.

Ner i källaren

På lördagen skulle det spelas, inget speciellt var bestämt. Efter en stunds obeslutsamhet kom jag, Vinterdraken och Mr O fram till att Descent kunde vara trivsamt och så blev det. Senare fick vi förstärkning då Tokrake anslöts sig till äventyrarskaran. Trots mängder med monster, fällor och en sur gammal drake till mitt förfogande lyckades jag, i rollen som overlord, inte stoppa hjältarnas framfart. En kombination av gott samarbete och tur med skattkistorna gav dem segern. Det kan också hända att jag inte gick så hårt åt dom som jag kunnat men det ska det bli ändring på till nästa gång.

First Fight

I går kväll var det äntligen dags att testa Secrets of the Third Reich. Vi hade i förväg bestämt att köra sniper scenariot och eftersom jag hade två krypskyttar målade (en egenkonverterad + Zaytzev) blev det jag som stod för bakhållet. Svågern spelade med en Tysk Mech Grenadier Squad uppdelad i två fire teams (fem figurer i vardera) vilket skulle visa sig vara ett mycket taktiskt drag. Scenariots vinstkriterier var följande: Svågerns Tyskar vinner om de slår ut båda mina krypskyttar, mina ryssar vinner om de slår ut sju eller fler av Tyskarna. Vi spelade på ett mycket smalare spelbord än vad som egentligen var tänkt och detta bidrog till begränsad rörlighet, jag tror dock inte att detta faktum gav någon sida fördel över den andra.


Det första skottet brann av redan andra rundan. En av mina gömda krypskyttar (som var uppe i ett torn, dock ej ett kyrktorn) tog ett overwatch skott och knäppte det ena fire teamets officer vilket resulterade i att de flydde tillbaka till den ruin de just kommit fram bakom. Då ingen lyckades utröna var skottet kommit ifrån förblev mina skyttar gömda. Det fire team som blev av med sin officer lyckades inte återhämta sig från den förlusten och förblev disorganized resten av slaget. Hade det funnits mer poäng att uppgradera trupperna med från början hade svågerns trupper haft högre Cool-värde men som läget nu var hade de 6 i Cool viket gjorde att han med -2 modifikation (pga. förlusten av en officer) var tvungen att slå 4 eller mindre med två sex-sidiga tärningar!


Det andra fire teamet lyckades avansera och lyckades komma obekvämt nära tornet som jag inte ville att mina skyttar skulle behöva lämna. Trots att fire teamet öste bly mot min position lyckades inte ett enda skott träffa mina två skyttar, det var en kombination av usel tärningstur och bra skydd. En efter en lyckades jag skjuta ut svågerns soldater (var av tre var headshots).

Till slut blev jag tvungen att flytta en av mina krypskyttar då fienden hade retirerat utom synhåll. En ensam överlevande fiendesoldat ur ena fire teamet lyckades efter våldsam eldväxling döda min runtsmygande skytt. Min kvarvarande krypskytt avslutade senariot med att träffa en soldat genom ett fönster på andra sidan slagfältet. Sju Tyskar ute, game over.

Nästa gång blir det ett större slag och med tanke på hur kul detta var dröjer det nog inte särskilt länge.

Jag ber om ursäkt för de suddiga bilderna men de kort jag tog med blixt blev ännu sämre.

Close Call

Så har jag och några fränder klarat oss igenom ytterligare en kväll av rollspelande bland kullarna runt Dunwich, med nöd och näppe bör sägas.

Efter en kort men vålsam strid med en greater Desh (och ett otal lesser Desh) lyckades vi förgöra (tror vi) den förstnämnda och fördriva de övriga, det gick dock långt ifrån smärtfritt.

Vinterdrakens karaktär blev svårt biten i ena armen och blev temporärt galen på köpet, ytterligare en karaktär blev tillfälligt knäpp. I vild kamp lyckades jag sätta eld på min egen karaktärs byxor dock efter att jag bränt den farligaste av otäckingarna. Det blev slutligen Mr O som räddade kvällen genom att träffa monstret med sin pistol vilket gjorde att det försvann i en ljusblixt. Alla överlevde även denna gång även om det såg mörkt ut ett tag.

Behöver jag nämna att det handlar om rollspelet Call of Chtulhu?

Krypskyttar!

Semestern är över och med den tid att spela och pyssla i samma magnitud, detta icke sagt att inget händer.

Igår (lördag) påbörjade jag ett konvertering- och målningsprojekt involverande fyra tennfigurer från West Wind Productions. Det handlar om 28mm skala (1:60) sovjetiska soldater som är tänkta att användas till figurspelet Secrets of the Third Reich. Då jag ansåg min pluton behövde krypskyttar (grupperingar med två figurer i vardera) började jag leta efter sådana figurer bland både West Wind Productions figurer och andra tillverkare av WWII figurer men fann snart att jag inte tyckte om de figurer jag hittade. De krypskyttar som fanns till försäljning var antingen påbyltade med vinterutrustning eller hade underliga poser. Efter en del funderande insåg jag att jag hade fyra vanliga ryska soldater över, utrustade med Mosin Nagant gevär. Jag började då fundra på om dessa skulle gå att konvertera till krypskyttar.

Den svåraste frågan var hur jag skulle få dit något som kunde godkännas som kikarsikte. Jag tog mått och fann att ett kikarsikte i den skalan skulle bli ca:9x1,5mm vilket detaljtekniskt skulle bli mycket svårt att bygga från scratch. Jag hittade en plastpinne från ett tidigare modellbygge som var i rätt grovlek men att få bitar av den att se rätt ut på figuren var ett problem.

Jag kom efter ett tag på att krypskyttar ofta lindar in sina vapen i någon form av camouflage, tyg eller nät av någon sort skulle kunna fungera. Vad skulle då fungera som tyg eller nät i denna skala? riktigt tyg, även fintrådigt, skulle se ut som grov pressening och skulle bli allt för klumpigt och finmaskiga nät/fiberduk skulle förlora sin textur när det målades. Det som slutligen visade sig fungera var hushållspapper! Hur får man då något så obeständigt som hushållspapper att hålla på en figur som skall användas till spel? Svaret är cyanoakrylat, även känt som snabblim/superlim. Genom att blöta pappret med cyanoakrylat blir det formbart och stelnar sedan till något som kan liknas vid seg plast, efter att ha applicerat små bitar/remsor i flera lager droppade jag några extra droppar lim över de ytor som täckts med papper för att härda dem ytterligare. Själva formandet kan dock vara ett problem då cyanoakrylatet vill fastna på allt som vidrör det (hellre på fingrar än på figurer). En nål eller uttjänt fil fungerar bra om man jobbar snabbt då det blir väldigt liten anhållsyta.

Innan jag började limma dit pappret så bytte jag huvud på figuren (West Winds figurer kommer vanligen med lösa huvuden och det går att köpa extra för att få mer variation). Jag valde ett huvud utan varken mössa eller hjälm för att kunna forma en huva utan att det skulle se groteskt ut. Nedan ses en okonverterad figur grundmålad i svart och den konverterade färdigmålad, det är alltså två likadana figurer och ej ett före/efter foto.

(nästan) en vecka i stugan

Aaah, semester... Grilla, bada och spela. Här följer en något längre "kort rapport" då jag varit utan internet i sex dagar.

Tisdag 4/8

Jag och Heldri spelade Memoir44 och Heldri vann efter att i början haft usel tur med tärningarna.

Onsdag 5/8

När några vänner dök upp spelade vi The Haunting House på verandan och Vinterdraken knep segern.

Senare spelade vi Ticket to Ride -Europe och jag vann!

Jag, Retro, Å och Vinterdraken spelade Red November och sjönk med alla ombord. Det var en väldigt kort och katastroftyngd omgång så vi bestämde oss för att spela ytterligare en gång och denna gång blev vi räddade även om ubåten var ganska körd.

Fredag 6/8

Jag och Vinterdraken ägnade delar av dagen med att spela igenom första kampanjdelen i Campaign Book Vol.1 till Memoir44. Jag spelade Tysk och samlade på mig 18poäng medans Vinterdraken ledde de allierade till seger med totalt 22poäng. Trots att jag vann striden om kulle 112 ser fortsättningen osäker ut i den stora kampanjen.

På kvällen spelade jag, heldri, Tokrake, Lill-M och Tvibita Ticket to Ride. Först blev det Europe vilket Tvibita vann stort, så stort att Tokrake begärde revansch. Och revansch fick han i TtR-US där han vann med en slutpoäng på över 190. Jag blev personligen effektivt stoppad vart jag än försökte åka, det var nästan så att jag fruktade en konspiration.

Lördag 7/8

Jag, Heldri och Tokrake spelade Carcassonne och lyckades skapa en karta utan ett enda hål vilket tillhör ovanligheterna. Partiet bidrog även till några av de mest bisarra städer jag sett i spelet (och då har jag sett en hel del). Tokrake vann.

Det verkade vara Tokrakes dag då han fortsatte att vinna när han och jag spelade tre omgångar Memoir44. Mina britter kämpade tappert i den oförlåtande nordafrikanska öknen men det räckte inte långt då både tärningar och korten var emot mig.

Detta summerar spelandet under vecka 32

Zombies!!!

Söndagskvällen ägnades åt att återigen slåss mot zombier i en maratonmatch Zombies!!! (+ Zombies!!! 2 samt delar av Zombies!!! 5). Efter hårda strider så vann GM-G efter att ha utplånat 25 zombier med bl.a. en landdmina.

Ond bråd död

På lördagen var jag och Heldri hos min syster och svåger och spelade spel. Först ut så spelade vi förstavärldskrigsspelet Wings of War vilket jag velat testa länge. efter en kort men intensiv luftstrid vann jag med bara några repor i lacken på min Sopwith Snipe. Detta följdes av The Haunting House som svågern knep segern i. Efter att vi ätit gott blev det så småningom en omgång Zombies!!!. Jag var först till helikopterplattan efter att jag slagit mig fram beväpnad med brandyxa och skateboard (skateboarden räknas faktiskt speltekniskt som ett vapen!) samt hittat en bil med nycklarna i tändningslåset. Sist blev det en lång omgång Gloom med tre expansioner. Efter många tragiska hädanfärder vann slutligen svågern tätt följd av syster.

Det blev tyvärr inga bilder då min nya mobil inte tyckte som jag...