Here be dragons!

I går onsdag fortsatte Descentkampanjen. Sedan jag hade tid att skriva sist har hjältarna klarat av farorna i Caverns of Thuul, uppgraderat en hel del, råkat ut för överfall på vägen och slutligen påbörjat ytterligare en dungeon följande ett rykte om drakyngel djupt nere i mörkret.

Långt innan hjältarna gått till botten med ryktet (bokstavligt talat) har de råkat ut för både en Ice Wyrm och en drake längs de vindlande gångarna. Ice Wyrmen gjorde ordentligt med skada, inklusive att sluka Vinterdrakens karaktär Steelhorns. Draken däremot var till ingen nytta. Först missade jag med en oväntad, och potentiellt förödande, attack och när det blev hjältarnas tur gjorde de processen kort med den bevingade besten. På samma nivå hade jag även Ogre men också den var värdelös. Det hela rätades dock till när jag fick in ett beastman war party och dessa tre skickade två av hjältarna till Tamalir för återuppståndelse. Man kan alltid lita på beastmen!

Zombie Shoot 21/10

De levande döda dyker upp ur dimman

Jag, Svågern och Vinterdraken spelade SOTR på torsdagskvällen. Det var från början tänkt att vi skulle var fler än vi blev och hade då valt scenariot zombie shoot så att de som ville testa kunde styra, alternativt skjuta, zombier. Nu blev vi bara tre som spelade (Mr A dök upp en stund men deltog inte i själva spelet, välkommen tillbaka), jag styrde zombier, Vinterdraken spelade med sina britter och Svågern med sina tyskar.
Vinterdraken ledde stort till att börja med, väldigt få zombier nådde fram till sina motståndare och de sprängdes i högar med hjälp av pansarskott. De fåtal zombier som dock nådde fram fick flera enheter att fly i skräck. När inga zombier längre rörde på sig stod Vinterdraken som marginell vinnare med 26 utslagna odöda mot Svågerns 25. Kul som vanligt och mycket brutalt!

Sneaky zombie!

Memoir44 Air Pack!

När jag påbörjade denna blogg visste jag inte vad det skulle bli riktigt eller hur länge jag skulle orka hålla på. Men nu har jag kommit fram till det etthundrade inlägget. Så här är det, nr.100

En Messerschmitt Bf109 i skyarna över den franska landsbygden

Under semestern köpte jag Air Pack till M44, en länge saknad komponent i samlingen.
Jag hade läst en hel del om den innan jag väl fick tummen ur och köpte den men hade ändå inte riktigt grepp om reglerna. Jag blev dock positivt överraskad när jag läste igenom dem.
Ett antal slag har hunnit spelats med denna expansion och istället för att redogöra för vem som vann eller vilka scenarion vi spelade tänkte jag beskriva hur det bidrar till att göra ett fenomenalt spel ännu bättre.

Jag hade två huvudsakliga farhågor innan jag läst reglerna och dessa var om flygplanen skulle lägga till kort (vilket skulle kunna göra kortleken obalanserad) och om de skulle stjäla fokus från resten av spelet. Jag konstaterade snabbt att ingen av dessa betänkligheter var skäl för oro. Visst hade det lagts till command-kort (2x Air Sortie) men dessa delas vanligen ut till en eller båda spelarna vid spelets start (utöver den vanliga handen samt att dessa läggs öppet) och även om de blandas in så ändrar de ej ordergivningen nämnvärt. Viktigt att nämna är dock att Air Power-korten i grundspelet spelas som Air Sortie-kort när man spelar med Air Pack.
Ett flygplan får komma in på spelplanen från vilken av de fyra sidorna som helst (bortsett från de halva sido-hexarna) och förflytta sig minst en hex och max fyra (det får dock ej korsa samma hex två gånger) och måste sluta sin förflyttning på en tom hex. Utan att beskriva hela regelboken övergår jag nu till vad flyget gör för nytta i M44!

Supermarine Spitfire! (behöver man säga mer)

Det finns 6st olika Air Battle - Special Actions (varav fyra är attacker). Den bästa attacken, enligt mig, är Ground Support. Flygplanet placeras intill en (eller flera) fiendeenheter och detta negerar allt deras skydd från terräng när de anfalls av enheter i närstrid. Ingen sitter längre säker i en bunker, dock gäller denna regel endast vissa flygplan. Strafing fungerar i stora drag som Air Power i grundspelet med undantaget att det endast går att anfalla tre hexar istället för fyra, en bonus är dock att de hexar man anfaller behöver inte ligga intill varandra. Ground Interdiction slår inte ut enheter utan hindrar deras förflyttning. Kamikaze Attack kan endast utföras med en Mitsubishi Zero (av förklarliga skäl!) och kan med lite tur ta ut en hel enhat (inklusive båtar) men oavsett tärningsresultat har flygplanet flugit färdigt! De övriga två alternativen är Recon (vilken fungerar ungefär som specialeffekten på Recon-1 kort) och Rescue som endast används i speciella uppdrag.

Hur skjuter man ner dem? Det gör man inte! Jo, fast inte riktigt... Jag får helt enkelt bli regelteknisk igen. Det går inte att anfalla ett flygplan med ett vanligt kortstyrt anfall utan detta sker med hjälp av något som kallas Air Check Roll. All terräng förutom plan mark har ett Air Check Value, detta i kombination med antalet fiendeenheter som finns runt flygplanet ger antalet tärningar som måste slås mot flygplanet innan det flyttas nästa runda (+1 tärning/markenhet samt +2 tärningar/flygplan). Det är alltid motståndaren som slår Air Check-slagen och om minst en granat slås är flygplanet utslaget. Observera att detta endast ger fienden en medalj om slaget inkluderade några stridande enheter, att flygplanet krashade när det lågflög över en skog ger inte ära till någon.

Det finns en massa extraregler som jag inte tänker gå in på men ovanstående ger förhoppningsvis en bild av hur Air Pack bidrar till ett redan suveränt spel. En stor bonus är att alla scenarion (fram till utgivandet av Air Pack) finns återpublicerade i regelboken och innehåller inte bara Air Pack-regler utan har även arbetats om med regler och terräng från senare expansioner.

Air Pack Rules! (pun intended)

Resumé av sommaren

Sommaren är kort brukar det sägas och det stämde helt klart in på den gångna för min del. Tiden har varit knapp och därför har vissa saker fått bero, en av dessa saker har varit denna blogg. Men nu är jag tillbaka och ska förhoppningsvis komma i kapp vad det lider. Här följer en resumé av sommarens spelande i korthet.

Descent 29/6

Kampanjen fortsätter.
De nyuppgraderade monstren kom väl till pass, trodde aldrig att jag skulle få så stor nytta av skeleton archers. Den tidigare obalansen vad det gäller erfarenhetspoäng har slätats ut och det känns som att jag kan ge dem en ordentlig match i kommande dungeons. Detta var andra gången jag fått tillfälle att använda en chaos beast, den lyckades dock med måttlig förödelse innan den nedgjordes. Innan vi avslutade uppgraderade jag mina skeleton archers till snipers vilket ger dem två extra i räckvidd, det är de väl värda!

en ovanlig syn djupt nere i mörkret...

Arkham Horror 10/7

Jag, Heldri, Vinterdraken, Å, Retro, snubben från Hong Kong, Tokrake och Mr O (tror inte vi var fler) spelade ett jätteparti Arkham Horror med i stort sett alla expansioner som finns. Vi var denna gång tvungna att stoppa Chaugnar Faugn från att bryta igenom till vår värld. Det såg ut som om det skulle gå illa men med enad front lyckades vi försegla alla portaler och världen var än en gång säker... ...eller var den? Hur som helst vann vi, kul som vanligt även om jag var trött och lite disträ.

Pandemic 19/7


Jag och Heldri testade för första gången Pandemic hos Å och Retro. I detta samarbetsspel spelar man en grupp forskare, läkare mfl. som har den ofantliga uppgiften att stoppa inte en utan fyra olika pandemier som helt plötsligt bryter ut i olika delar av världen. Det är ett snabbt och regelmässigt enkelt spel som stundtals är sjukt svårt (ursäkta skämtet). Vi spelade tre omgångar i rad och det blev 2-1 till spelet. Mycket roligt och frustrerande!

Memoir44 - Breakthrough - Nach Moskau!


Jag, Retro och Å spelade ett parti M44 och denna gång handlade det om tyskarnas framryckning mot Moskva under Operation Thypoon. Jag fick till en början oerhört bra kort och den första framryckningen var krossande. Efter ett tag började dock de tyska pansarkolonnerna sakta av, terrängen var ej fördelaktig för pansaret och tagtråd och pansarhinder gjorde vidare framryckningar näst intill omöjliga. Insåg efter ett antal rundor att jag glömt general winter regeln som ska representera det faktum att de tyska soldaterna, och maskinerna, frös så att de dukade under. Jag började slå för den regeln från och med att jag upptäckte min blunder men jag tror att jag skulle varit mer försiktig om jag kommit ihåg att slå från början. Jag tänker nog låta detta slag vara oavgjort med tanke på regelmissen.

Colosseum 22/7

Ytterligare en rolig vända Colosseum. Jag, Heldri, Å och Retro tävlade om vem som kunde sätta upp det mest imponerade skådespelet. Heldri vann med 90 poäng.


Ticket to Ride (Mega) Europe + 1912 Expansionen 22/7

Jag, Heldri, Å och Retro spelade TtR Europe och jag hade monsterflyt med mina tickets. Jag vann med respektabla 170 poäng! Bilderna blev tyvärr inge bra.

Red November 24/7

Jag, Heldri, Å, Retro och Svågern försökte desperat att hålla den gnomiska atomubåten från att sjunka som en sten, vi misslyckades, igen.

Nåja, bara sex vattenfyllda utrymmen. En bit kaka!

Bugman´s Game 24/7

Jag, Heldri, Å, Retro och Svågern spelade Bugman´s Game. Spelet är gjort av Games Workshop som en hyllning till Warhammer-dvärgen Bugman och hans berömda XXXXXX Brew. Det går ut på att navigera genom en krog befolkad av dvärgar, alver, troll och all sköns oknytt och lyckas bära öl och tilltugg till sina polare. Det är dock inte så lätt när de andra karaktärerna kommer i vägen eller när man får i sig lite förmycket och börjar slåss med ett troll. Retro vinglade sin karaktär till seger med 17 poäng. Bilderna försvann visst i dimman...

Pandemic 24/7

Jag, Heldri, Å, Retro och Svågern gav oss på uppdraget att bota alla världens farsoter. det såg bra ut från början men vi gick bet två gånger i rad. Spelet vann.

Seafarers of Catan
Jag, Heldri, Å och Retro spelade Seafarers of Catan och vi gav oss alla tidigt ut från vår hemkontinent för att söka lyckan på de omkringliggande öarna. Heldri hade tokröta med de slumpmässigt utplacerade resurssiffrorna och vann överlägset.


Detta får avsluta resumén av sommarens spel även om det har spelats mer, bland annat har jag skaffat (och spelat med) Air Pack till Memoir 44 men detta kommer det en separat rapport om...

Traveller TNE 6/7

Åventyret fortsätter...

Efter en mängd justeringar, reparationer och beräkningar genomför H.C.S Colossus ett hopp av aldrig tidigare möjlig distans, något går dock snett...
När skeppet väl kommer ut ur jump space upptäcker besättningen att de troligen befinner sig i the Great Rift, ett många sektorer långt ingenting med mycket få stjärnor. De finner dock att de är relativt nära en vit dvärgstjärna, i hopp om att där finna något som kan tala om var de befinner sig börjar de utforska systemet. Ett team bestående av Titan, Ghoul, Vomit, Glare, Spook och Pulse får i uppdrag att flyga före Colossus. De ger sig av i skeppets huvudskyttel, Blazer IV, och närmar sig utkanten av det okända systemet. Den yttersta av planeterna visar sig vara ett enormt stenklot av nästan omöjliga proportioner, vid en första scanning i omloppsbana avläser de, förutom hög gravitation, att atmosfären är giftig och att ytan delvis är täckt av giftiga träsk. När de nästan avslutat sin preliminära undersökning ser de en liten byggnadsstruktur på monitorerna. Teamet bestämmer sig för att undersöka detta närmare och påbörjar sin nedstigning till planetens yta. Titan, Ghoul, Spook och Vomit beger sig ut i den giftiga dimma som utgör jätteplanetens atmosfär, sikten är endast ett femtiotal meter och de rör sig långsamt framåt. Plötsligt dyker byggnaderna upp som ett spöke i diset, de finner snart att byggnaderna har varit övergivna sedan lång tid. Vid genomsökningen inser de att det handlar om en liten forskningsstation som använts för att undersöka planetens sammansättning. Försök har utförts för att få två växthus att fungera, dock med mediokert resultat. I det yttre växthuset stöter Ghoul och Titan på små insektoida varelser som anfaller dem, de neutraliserar två och fångar en tredje. Teamet samlar ihop alla dokument de kan finna inklusive en hårddisk och ytterligare en av de varelser de påträffat, denna har dock dissekerats och förvarats i en burk. Väl tillbaka vid Blazer IV blir de alla avspolade och scannade i luftslussen innan Pulse släpper in dem en och en. De fortsätter sin färd innåt i systemet och tar sig tid att börja undersöka de dokument de funnit på forskningsstationen. De får fram att planeten de var på heter Merihin och att de andra två planeterna heter Nolotos och Gheryon. Vad stjärnan har för benämning finns det dock ingen uppgift om och således är de inte närmare ett svar på var de kan befinna sig.

Fortsättning följer...

Ticket to Ride US 27/6

Jag, Heldri, Tokrake och Vinterdraken spelade Ticket to Ride US + 1910 expansionen. Tokrake vann. (Kan hända att jag blandat ihop mina anteckningar, lägger in dessa uppgifter i efterhand då jag haft väldigt kort om tid...)

Colosseum 26/6

Jag, Heldri, Vinterdraken och Tokrake spelade ett parti Colosseum, Jag vann, det var dock långt ifrån ett rekord. fotot blev jättedåligt så det fick inte vara med.

Mystery of the Abbey 25/6

Hemligt möte i kryptan...

På fredagskvällen spelade jag, Heldri, Vinterdraken, Tokrake, Å och Retro Mystery of the Abbey. För en gångs skull var det inte father Matthew som var mördaren (har dock glömt bort både vem som var mördaren och vem som slutligen avslöjade den skyldige, men det var kul).

Traveller TNE 15/6

Äventyret fortsätter...

Flertalet av besättningsmedlemmarna var uppe tidigt följande morgon. strax före 14:00 gick de allesammans för att återse H.C.S Colossus för första gången på över sex veckor. Väl inne i hangaren, i skydd från regnovädret, möts de av Sir som stått och beskådat Colossus och inväntat besättningens ankomst. Efter dem kommer en ung kvinna som av Sir presenteras som Pulse, senaste tillskottet i skeppets besättning, hon är utbildad medic och skall vara med under uppdragen som besättningen utför medan Chart stannar ombord på Colossus. Vomit anmälde sig snabbt som frivillig att visa Pulse till hennes hytt och hon tog tacksamt emot erbjudandet. Besättningen började efter en kort genomgång att förbereda Colossus för avfärd redan nästa dag. Vomit och Grip, halvdant assisterade av en brutalt bakfull Tow, började lasta allt som kunde tänkas behövas för ett längre uppdrag. Titan och Ghouls uppdrag var att säkra skeppet genom att genomsöka och kontrollera alla utrymmen, de fann snart att mycket hade ändrats ombord, framför allt i maskinrummen. Ghoul tog även tillfället i akt att kolla utsidan av skeppet och lyckades skrämma Glare ordentligt när han plötsligt uppenbarade sig utanför ett av fönstren på bryggan. Det tog inte lång tid för Bucket att inse vad som gjorts med skeppet bortsett från de nödvändiga reparationerna och vid ett möte tog hon upp detta med Sir med resten av besättningen närvarande. Det kom till allas vetskap att skeppets jump capacity uppgraderats från 4 till 6, nivåer över 4 är inte tillåtna för civilt bruk i Regency space men det tycks ha gjorts ett undantag i detta fall. Vad detta betyder för skeppets framtida uppdrag blev snabbt uppenbart, det skulle nu kunna hoppa förbi karantänzonen utan att upptäckas av blockaden, samma blockad som de själva så ofta kallats till att upprätthålla!

Colossus lättade från landningsplattformen på utsatt tid och med ett öronbedövande dån tog skeppet till skyarna. Med viss möda bryter de slutligen atmosfären och dånet och skakningarna upphör samtidigt som den artificiella gravitationen tar över, de är åter ute i rymden.
Ordern från Sir är att ta skeppet 100 000km ut från Talshaan, minsta säkerhetsavstånd för att hoppa. Bucket talar dock om att det kommer att krävas många kalkyleringar och en ordentlig genomgång av alla system innan ett hopp ens är en avlägsen möjlighet, Sir tycks dock inte se detta som ett problem och en ganska sur Bucket skrider till verket med att påbörja ett, vad hon anser, mycket vågat tilltag.

Fotsättning följer...

Colosseum 9/6

Jag, Heldri, Retro och Mr O spelade Colosseum på onsdagskvällen. Jag var trött i huvudet och det kändes som om jag snubblade över mina egna tankar när jag skulle förklara reglerna för Mr O, som inte spelat spelet förut, som tur var fick jag hjälp av både Heldri och Retro annars vet jag inte hur det skulle ha blivit. Detta var första gången jag varit med och spelat spelet utan att alla investerat i en loge till kejsaren, både Mr O och Retro struntade i denna investering. Retro vann med 97 poäng (han har även kompiskretsens rekord på 104poäng!), jag fick 81poäng vilket jag under omständigheterna var ganska nöjd med.

Bilderna blev tyvärr jättesuddiga. Nästa gång ska jag inte fota med mobilen utan ta mig i kragen och hämta kameran.

Necromunda 2/6

Jag och Vinterdraken introducerade Mr O och Retro till Necromunda. Vi snabbsammanställde två gäng och spelade med två spelare på var sida. Jag och Retro vann efter några rundor när det andra gänget tvingades att slå ett bottle test och misslyckades, till saken hör att de skulle ha klarat det om deras ledare ej varit down vid detta tillfälle. Vi hade turen att ett par av våra skadeslag endast blev flesh wounds samt att vår heavy träffade klockrent med sitt raketgevär och tog ner två i en smäll. Fightens hjälte måste dock vara vår enda juve (kallad asswipe) som utan tanke på sitt eget välbefinnande sprang fram och sköt ner motståndarledaren, vilket tekniskt sett slutligen gav oss segern.

Bild från automatisk övervakningskamera tagen strax efter att Sidewinder avfyrat sin enda missil

TRAVELLER The New Era

Efter flera misslyckade försök att påbörja mitt senaste egenskrivna Traveller TNE äventyr är vi nu slutligen igång. Förkylningar, jobb och allmän tidsbrist har varit i vår väg men nu har äventyret börjat. I tisdags kväll samlades jag, Vinterdraken, Mr O och Mr B och efter några få slutgiltiga förberedelser började vi spela.

Året är 1207 efter tredje imperiets grundande (år 5721 enligt vår tidräkning) Äventyret kretsar kring bärgarskeppet C.H.S Colossus, dess besättning och deras uppdrag. Besättning består av: Sir (Captain/ex. Marine SGT), Glare (Pilot, First mate), Booster (Pilot), Bucket (Chief mechanic), Grip (Belter/Mechanic), Tow (Salvager), Spook (Salvager), Chart (Chief medic), Vomit (Junior salvager, spelas av Mr O), Titan (Security/ex. Breach Marine, spelas av Vinterdraken) och Ghoul (Security/ ex. Special forces, spelas av Mr B). Samtliga benämningar är callsigns och inte besättningsmedlemmarnas namn.

Intro: Efter att ha varit på ett längre frontier patrol-uppdrag blev det uppenbart att Colossus behövde flera större reparationer. Efter att de hoppat till Deneb, Subsector: Atsah, Hex 3019 fick besättningen veta att Sir ordnat med underhåll av skeppet vid Talshaan. Först tror de att det handlar om rymddocka i omloppsbana runt planeten men det visar sig att Sir planerat att landa Colossus på själva Talshaan. Detta är högst ovanligt då Colossus inte är designad för inomatmosfärflygning även om det är möjligt. Landningen sker mitt i ett fruktansvärt oväder men allt går förhållandevis väl och snart står skeppet på en av HAB-1´s många landningsplattformar.

HAB-1 anti-gravitationsstad, vy från väster under inflygningen.

Till buckets stora förtvivlan, och flera andras missnöje, tillåts ingen av besättningen att vistas vid eller omkring Colossus under tiden som reparationerna utförs. Anledningen till isoleringen beror på att Sir använt en av sina militära kontakter för att genomföra reparationen och civil personal får endast vistas i speciellt anvisade förläggningar. Bortsett från en kortare utflykt ombord på en transportskyttel har besättningen nu tillbringat sex veckor i små kala rum, en manskapsmäss och framförallt på baren BARzero1, sinnesstämning har dalat och spel, alkohol och allmänt munhuggande har varit de främsta tidsfördriven.

Spelet börjar med att de flesta ur besättningen befinner sig på BARzero1 (inkl. spelarnas karaktärer). Efter ett par timmar av allmänt tidsfördriv kommer Sir in, han har varit frånvarande under större delen av vistelsen bortsett från ett par snabbvisiter, han berättar att det snart är dags att återse Colossus men innan dess skall Vomit ges möjlighet att uppgradera sin RCV-operator status. Detta skall ske följande dag i en av hangarerna på en närliggande landningsplattform. Dessa nyheter firas, av vissa måttligt och andra mindre måttligt, vadslagning om huruvida Vomit kommer att klara provet börjar men de flesta tycks vara på hans sida. Morgonen därpå ångrar Vomit till en början ett par av ölen men efter att han gjort skäl för sitt callsign samlar han sig för sitt kommande test. Tow försöker, då han satsat pengar på att Vomit skall misslyckas, att psyka den yngsta besättningsmedlemmen men han får mothugg från Ghoul. Väl i hangaren presenterar Sir besättningen för RCV-instruktören med callsign Jack, Jack instruerar Vomit i hur testet skall gå till och han får lite tid att vänja sig vid handkontrollenheten. När Vomit ger klartecken att han är redo börjar testet som innefattar att flytta olika godsenheter genom en hinderbana av pallar och maskiner. Det hela gick lite vingligt men endast en gång tog det i under de tre transporttest som han var tvungen att klara. Denna lilla miss avskrivs som ovana med styrenheten och Vomit får sin First Class RCV Licence. Efter detta firar besättningen (samtliga närvarande) på BARzero1. Under kvällen berättar Sir att de skall få återförenas med Colossus redan 14:00 nästa dag och om allt fungerar som det skall ska de lämna Talshaan så tidigt som 10:00 dagen därpå. Festen blir av dessa nyheter aningen kortare än vad den kunde ha blivit men inte mindre munter.

Fortsättning följer

Jag var bara tvungen att göra en logo till Commersial Heavy Salvager COLOSSUS, en vanligen uppskattad yrkesskada.

Railways of the World 21/5

Jag, Heldri, Syrran, svågern och Retro spelade Railways of the World (Eastern US) på fredagskvällen. Varken Syrran eller svågern hade spelat spelet förut men kom snabbt in i spelet. Syrran vann och det med endast 6st obligationer, svågern satte rekord i antal obligationer med hela 37st utfärdade (han hade dock chans att ta två stycken högpoäng-major lines men de kom aldrig upp). Heldri tog sig genom spelet med endast 4st obligationer vilket i sig är en stor bedrift.

Kristiflygare

Nu är det sommar, nu är det sol och ingen tid över till bloggen... Skall nu göra ett tappert försök att få fram en hel hög med inlägg som skulle ha skrivits för länge sedan. Bara för att göra det hela lite förvirrande ska jag även försöka ge inläggen rätt datum i efterhand.

Jag och Heldri åkte till Å och Retro över Kristiflygare, under lördagen fick vi även besök av Bananders. Kommer inte riktigt ihåg i vilken ordning vi spelade men följande är vilka spel vi spelade.

Vi spelade en vända Carcassonne (+ ett gäng expansioner). Kommer ej ihåg vem som vann men det var som vanligt roligt. Minns dock att det (som oftast) blev ett ordentligt kivande om en av katedralstäderna.

Vi spelade även Orient Express, ett klassiskt "who´s dunnit"-spel som utspelar sig (som namnet på spelet säger) på ett tåg. Det blev en massa spekulerande fram och tillbaka och jag har för mig att Å och Retro båda kom på delad förstaplats. Det enda tråkiga med detta spel är att det finns exakt 10 olika mordscenarion vilket begränsar antalet gånger man kan spela det, förutsatt att man inte har dåligt minne.


Vi hann även med en vända Roborally där jag styrde Twonky till en racerseger, sällan har jag lyckats så bra i detta spel. Adderandet av ett extraminne i min robot hjälpte till då detta gav mig ett extra programkort att välja från varje runda.

Victory! Även om spelet slutade med att att min robot registrerade vid fjärde flaggan så var jag tvungen att visa mina sista två kort, som var två u-turn i rad, vilket blev en klassisk Robot Wars segersnurr!

Dagen därpå fortsatte spelandet med...

Blood Bowl! Jag introducerade Retro till det fenomenalt roande spelet som kombinerar gladiatorspel med amerikansk fotboll i Warhammer-världen. Jag spelade med Hochland Hellions (humans) och Retro spelade med Lathain Maidens (Elves). Trots att det var allt för länge sedan jag spelade Blood Bowl sist så tyckte jag att det flöt på bra. Trots mängder av illegal procedures, då vi båda glömde att flytta turntracken, lyckades vi båda med flertalet touchdowns under loppet av två matcher. Jag har för mig att Retro vann båda matcherna men det var jämnt och åtminstone första matchen gick till övertid och avgjordes genom sudden death.


Mellan de två Blood Bowl omgångarna spelade jag, Retro och Bananders Memoir44. Scenariot blev Schwammenauel Dam (ur Terrain Pack). Jag spelade tyskarna och skulle försöka spränga minst en av dammarna längs Roer, detta misslyckades men jag har för mig att jag vann ändå på poäng även om det också här var jämnt.


Jag har med all säkerhet missat något då detta inlägg skulle ha skrivits för en knapp månad sedan men ni får hålla till godo. Har nu skaffat ett liten anteckningsbok som ska få vara stand in där mitt minne fallerar då detta troligen inte är sista gången som tiden springer ifrån mig.

Descent

Kampanjen fortsätter...


Hjältarna fick det en aning halkigt när de gick ner i The Ice Tunnels. Det visade sig dock vara mer av ett irritationsmoment än ett egentligt hinder att golvet var täckt av is. Det var kul att få testa Wendigos för första gången även om de inte gjorde så mycket skada som jag hoppats. Trollet i slutet av grottan träffade tekniskt sett (vilket är ovanligt när man använder alla fem power-tärningarna) men jag har för mig att det var ett av de nya feat-korten som sabbade den svingen.
Inget ont sagt om feat-korten dock, de har gjort ett redan intressant spelsystem än mer intressant. Efter att ha smält en ispelare med eldmagi (vilket egentligen inte skulle funka enligt kortet men jag tillät det ändå) fick gruppen en nyckel och kunde ta sig vidare ner i mörkret.

Nästa nivå (King of the Mountain) bjöd dock på mer motstånd då jag fick testa mina uppgraderade skeleton archers och de var helt klart värda vad jag betalade. Efter en del krånglande med en besvärlig låsmekanism lyckades hjältarna slutligen ta sig ut men inte utan att det sved ordentligt.

...fortsättning följer

Colosseum

I går (lördag) spelade jag, Heldri, Heldris bror och Malin Colosseum. I början var det ganska jämnt men sedan ökade avståndet poängmässigt mellan oss. Jag lyckades genomföra ett av de tio största skådespelen men som vi så ofta har sett i detta spel betyder inte detta nödvändigtvis att man har störst chans att vinna. Jag kom tvåa med 72poäng, Heldri vann med 90poäng.

Descent - Tisdag 27/4

Kampanjen fortsätter...

Djupt nere i det fuktiga gångarna under Blackwing Swamp (20. Two by Two) blev hjältarna anfallna av Dark priests och Skeleton Archers. När de väl undanröjt detta hot var de tvungna att aktivera en mekanism som öppnade dörren till nästa kammare. Där i mörkret lurade en Naga som sedan gjorde sitt bästa för att krama livet ur Steelhorns. Efter en kort men hård kamp gick Nagan hädan och gruppen fortsatte. Två Shades och en Medusa tycktes komma ur ingenstans men inte heller de gav gruppen allt för hårt motstånd.

Nagan väntar på att dörren skall öppnas...

Väl ute i ljuset igen begav de sig omedelbart mot Dawnsmoor för att försöka bryta belägringen. I närheten av staden blev de upptäckta och anfallna i en smal ravin. Sir Alric Farrow skickade sina undersåtar och bestar för att anfalla hjältarna men dessa visade sig vara av lite nytta. Löjtnanten fick till slut nog och anföll själv. En hård strid följde men hjältarnas samlade styrka blev för mycket för Farrow, hans sista hugg gjorde nästan slut på Shiver innan han själv föll. En skräckslagen beastman var den enda som fanns kvar av Farrows hord och han stod som förstenad när hjältarna rusade mot honom (eller så var det så att jag glömde honom helt och hållet trots att jag blev påmind om att han inte gjort nåt den rundan. Jag var trött och ouppmärksam, hade jag spelat korrekt hade jag troligen gjort slut på shiver. Nåja, jag tar hand om honom nästa gång). Efter denna stora seger tog sig hjältarna tid att träna och handla i Dawnsmoor. Jag passade samtidigt på att uppgradera alla Eldritch-varelser till silver-level, det borde ge dem nåt att bita i nästa gång vi spelar...

Mutant - fredag 23/4

Historien om de tre zonvandrarna fortsätter. Hur mycket jag än skulle vilja återberätta vad som hittills hänt så börjar detta bli mig övermäktigt. Då jag knappt har hunnit blogga alls de senaste veckorna får det för tillfället räcka med följande: Vi har spelat, ingen karaktär dog och jag har slutligen fått karaktärerna att gå i den riktning jag tänkt mig från början. Kanske blir det en sammanfattande berättelse av hela äventyret när vi spelat klart, vi får se.

Classic Fantasy

Mr B frågade om det fanns intresse att spela Classic Fantasy, strax därefter gjorde vi karaktärer och har nu även hunnit spela två omgångar! Jag spelar en desillusionerad halv-alv som är krigare/hyrsvärd till yrket. Miss E spelar en bard, Vinterdraken spelar en tjuv/rövare, Mr J2 (denna namnförklädnad kan väcka förvirring men när jag redan har en Mr J med i bloggen och för tillfället inte kommer på nåt annat namn så får det bli så.) spelar en Paladin och Mr O spelar en dvärgkrigare.

Denna ganska osannolika grupp (som så ofta i fantasyäventyr) hade alla av olika anledningar hamnat i en trakt där hungersnöd och allmänt elände råder. Utan tillgång till mat och med utrustning som snabbt tycks tyna bort får gruppen i uppdrag att försöka leta rätt på vad som kan tänkas orsaka detta fördärv. Deras sökande leder dem till en fästningsliknande byggnad av okänt ursprung som de finner att mörkrets tjänare har gjort till sin boning...

För att göra en summering av händelserna sedan vi nått till denna plats kan nämnas: Vi har upptäckt ett uråldrigt vattendistributionsystem, blivit anfallna av grönskinn, försökt oss på en list för att kunna inta grönskinnens befästa torn (detta misslyckades dock) och nu (efter tre dagar utan mat) har ett blixtnedslag givit oss en möjlig väg in. Vi planerar att slå till vid middagstid, då solen står som högst och mörkrets tjänare är som svagast.

Förhoppningsvis är hela gruppen fortfarande vid liv vid nästa rapport

Descent - Road to Legend

Onsdagen 7/4 startade jag en ny kampanj i Descent - Journeys in the dark. Detta är andra gången jag gör ett försök att köra en kampanj, den tidigare rann ut i sanden pga tidsbrist, och även andra gången jag försöker mig på att spela overlorden Sorcerer King. Svågern spelar Ispher ödlemannen, Vinterdraken spelar minotauren Steelhorns, Retro spelar orch-shamanen Spiritspeaker Mok och Tokrake spelar magikern Shiver.

Den "evil plot" jag valt, även denna gång, är att försänka Terrinoth (och slutligen hela världen) i absolut mörker. Innan hjältarna kan slåss mot Sorcerer King måste de bli starkare och lära sig nya färdigheter vilket de gör genom att jaga monster och leta efter skatter, enkelt eller hur?
Till en början verkade det faktiskt så. Jag hade otur med korten (som styr vilka monster som gömmer sig i mörkret, dörrfällor m.m.) och trots att jag skickade allt jag hade på hjältarna så lyckades jag endast sakta ner dem. Vi har nu spelat vid tre separata tillfällen (ja, jag vet att jag ligger efter med bloggandet) och senast vi spelade började det plötsligt gå mycket bättre för mig. Jag hade dock hjälp av en extrahård, stenbumlingskastande jätte vid namn Gorg the Crusher, ett mycket passande namn!

Kampanjen så här långt: Hjältarna begav sig söderut från Tamalir och kom utan problem fram till en grotta vid Thelsvan Highway. Väl nere i mörkret fann sig hjältarna vid en bro över en avgrund (the Bridge of Death) och en vild strid med mängder av razorwings följde.

Med bron bakom sig tog de sig vidare och träffade på två mäktiga magiker, den ena med en själsbunden jätte och den andra med förmågan att kasta hjältarna med tankekraft (Puppet Master, The Pull of the Depths). Jätten verkade till en början vara omöjlig att besegra men den började ta skada när Spiritspeaker Mok lyckades få den att brinna. Efter att hjältarna tagit sig förbi jätten lyckades de till slut ta kol på Magikern Debilus (och med själslänken bruten även jätten). På nästa plan hotade en onaturlig vind att suga med sig hjältarna ner i hål och som om inte det räckte hjälpte magikern Meladon gärna till att förpassa dem dit. Efter en ganska kort strid var även Meladon besegrad.

Gruppen reste sedan vidare till Riverwatch för att handla på den berömda marknaden, de skaffade även en magisk båt. De fick höra ett rykte om att det skulle finnas en hemsökt plats längs Flametail River. Jag ( i rollen av Overlord) skickade samtidigt Sir Alric Farrow till Dawnsmoor för att belägra staden. De hade precis hunnit bege sig mot Dawnsmoor (via Tamalir) när de stötte på en handfull Shades i skogen. Steelhorns flydde då han inte hade någon möjlighet att slåss mot dessa vålnader, Resten av gruppen besegrade dem men inte utan motstånd. Efter att ha stannat i Tamalir på vägen färdades de vidare till Blackwing Swamp för att om möjligt finna något som skulle kunna hjälpa dem i den kommande kampen mot Sir Alric Farrow.

Väl i Blackwing Swamp tog de sig åter ner i underjorden och fann sig snart i ett laboratorium där alkemisten Carolus arbetat med att göra kraftfulla elixir samt att frammana en golem (Alchemist´s Lab). Carolus visade sig vara mycket svår att döda (han återuppstod två gånger) men hjältarna visade sig vara de rätta för jobbet. Golemen var hård men lyckades inte åsamka gruppen någon stor skada innan den splittrades till grus. Självsäkerheten falnade dock hos hjältarna när de på nästa nivå råkade ut för jätten Gorg the Crusher.

På bara denna nivå lyckades jag skicka hjältarna för återupplivning fler gånger än på alla de tidigare sammanlagt. Balansen återupprättades något. Vad som väntar dem härnäst vet ingen men det får tiden utvisa. När de väl når ut i ljuset igen skall de vidare till Dawnsmoor för att försöka bryta belägringen...

...fortsättning följer

Ytterligare ett missat inlägg!

Jag kollade igenom lite bilder jag hade liggande och upptäckte att jag missat minst ett inlägg...

Drakborgen

Någon gång, i en inte alltför avlägsen dåtid, spelade jag, Heldri och Å Drakborgen.
Nu talar jag om klassiska drakborgen (det är dock inget fel på den nya) där överlevnadschansen för karaktärerna är ca:17%. Jag hann avverka två karaktärer på ganska kort tid, båda föll ner i bottenlösa hål och det var det. Heldri väckte draken och alla vet vad som händer när man väcker en drake medan man försöker stjäla dess skatt.

Nyvaken drake med dålig andedräkt.

Å var sist på planen men råkade också illa ut och solen gick ner.
Som så ofta segrade Drakborgen men vi hade kul ändå.

Påskhelg

Våren är här och tiden galloperar, här kommer ett sammandrag av påskhelgen.

Påskafton

Jag, Heldri och Tokrake anlände hos Å och Retro mitt på dagen och efter handlande av mat drog vi igång och spelade.

Vi började med ett brädspel som Retro lånat av en kompis, nämligen Mission Red Planet från Asmodee. I detta roande steampunk-spel gäller det att skicka flest astronauter till Mars och med hjälp av dessa roffa åt sig mest mineraler. Varje spelare har nio kort (har jag för mig) som var och ett representerar en karaktär som har en eller flera egenskaper, ett kort väljs varje runda och kortets nummer bestämmer turordningen.

Upp till fem raketer avfyras från startplattan varje runda och dessa kan ta med sig 2-6 astronauter, alla raketer har (eller får) en destination motsvarande en region på Mars. Vilken av spelarna som helst kan placera sina astronauter (i form av runda träpluttar i olika färger) i vilken raket som helst, hur många varje spelare får placera styrs av kortet som valts för rundan. Spelet pågår i tio rundor och majoritet av astronauter i de olika regionerna på Mars räknas i runda 5,8 och 10. Den som har majoritet får mineralmarkörer med olika mycket poäng beroende på vilken sorts mineral regionen ger. Poängen på alla markörer räknas vid slutet av spelet och den som fått mest poäng vinner. Detta är den korta summeringen av reglerna, det finns lite mer finesser men dessa orkar jag inte ta upp nu. Allt som allt ett roligt spel som tål att spelas fler gånger.

Jag har för mig att det var Å som knep segern, måste skaffa en anteckningsbok...

Efter detta blev det ett parti Seafarers of Catan. Jag och Heldri fick knappt någon skog då det verkade som om rövaren bosatt sig i våran, det var dock väldigt gott om lera. Retro vann.

Vi antog rollerna som munkar i ett mordmysterium i spelet Mystery of the Abbey. Denna gång hann ytterligare en munk bli mördad innan Å pekade ut mördaren. Denna gång var det inte father Matthew!?

Påskdagen

På påskdagen spelade vi Twilight Imperium (3rd ed. med Shattered Empire expansionen). Jag spelade Mentak Coalition, före detta straffångar under Lazax Imperiet, numera pirater. Heldri spelade Xxcha Kingdom, Å spelade Universities of Jol-Nar, Retro spelade Embers of Muaat och Tokrake spelade Winnu. Då vi var fem som spelade var det en som fick en sämre startposition än de andra då det inte går att fördela galaxen jämnt, viss ekonomisk kompensation ges i början till den spelare som har sämsta utgångspunkten (så även till spelarna till höger och vänster om denna position) men detta väger inte upp underläget i min mening. Heldri fick denna, mindre åtråvärda, startposition och mötte dessutom hårt motstånd från de neutrala planeter som hon landade på. Vi hade valt möjligheten att spela med expanderad galax och det gav lite mer rörelsefrihet men snart stod vi vid varandras gränser. Jag fortifierade (som jag oftast gör om möjlighet ges) och satte ut PDS:er (Planetary Defence System) och minerade hela min front.
Där satt jag säkert men kom å andra sidan ingenstans heller. Vid ett tillfälle hade jag en liten chans att bryta mig ut men ansåg att jag låg för långt efter poängmässigt för att det skulle göra nån skillnad. Retro banade väg genom galaxen och intog slutligen Mecatol Rex.

Å gjorde sitt yttersta för att överta denna position men misslyckades. Medan detta krig rasade i galaxens centrum lyckades Tokrake utföra sitt secret objective och fick därigenom de två poäng han behövde för att ta segern. Och allt detta på rekordtiden 8 timmar.

En mycket Glad Påsk!

Blood Bowl Bretonnian

Jag har sedan ett tag tillbaka funderat över hur man skulle kunna göra ett Bretonnian team till Blood Bowl. De människolag som finns (i plast och metall) är Empire teams, dessa figurer pryds på flertalet ställen av Empire-örnen, ett emblem som inte fungerar ihop med Bretonnians.
Jag började med att titta på Warhammer figurer en fann inga som skulle passa. När jag väl fick några extra plastfigurer över till Blood Bowl (dock ej tillräckligt många för ett helt lag) började jag konvertera. Efter att ha rotat lite bland mina överblivna Brettonian-bits hittade jag ett antal överblivna riddarhjälmar. Med dessa som grund, kartong härdad med superlim samt stansspill började en Bretonnian ta form. Jag har hittills bara färdigställt en lineman men det kommer så småningom att bli ett helt lag.

Blood Bowl Teams

Här kommer lite bilder på mina färdiga Blood Bowl teams i den ordning de blev klara. Dessa bilder är tagna i den fotostudio jag fick när jag fyllde år, fortfarande lite suddigt men det kan ha med hur jag fotar att göra.

HOCHLAND HELLIONS

Mitt human team som jag fotat tidigare. Man spelar med max 11 figurer på plan men ett lag får bestå av upp till 16 figurer därför lät jag alla vara med på bild. Hochland är en provins i The Empire som finns beskrivet i Warhammer Fantasy Battle/Roleplay

TLALOC TERRORS

Detta Lizardmen team är, som de som spelar Blood Bowl ser, inte Blood Bowl figurer utan konverterade Warhammer figurer. Jag tycker att de funkar utmärkt men skulle nog inte gillas på någon av de större turneringarna.

(ORCS)

Dessa orcher är plastfigurer från grundlådan till Blood Bowl som jag delvis konverterat, vissa mer och vissa mindre. En detalj som flera har frågat om är var jag fått hjälmfronten/visiret till figuren längst fram i mitten på bilden, det är främre halvan av ett överblivet huvud/cockpit till en Epic Warlord Titan, så nu vet ni det. Anledningen till att det bara står "orcs" ovanför bilden är att jag inte kommit på något bra namn att ge mina brutala grönskinn men det ger sig nog med tiden.

(ELVEN TEAM)

Mitt Female Elven team har inte heller fått nåt passande namn än. Dessa figurer är gjorda av Shadow Forge i Australien och skulle säkert av denna anledning inte heller gillas på alla turneringar.

Det var allt för tillfället, ska jobba på bildkvalitén, jag lovar.

Blood Bowl

Trots att jag har mängder av andra projekt igång kunde jag inte hålla fan på mig och startade raskt ett nytt! Att kalla det nytt är väl också fel då det gäller Blood Bowl - The game of Fantasy Football, ett spel jag ägt sedan mitten av -90talet, men jag har varken spelat det eller målat figurer till det på ett bra tag.

I grundlådan (som faktiskt fortfarande går att köpa) får man med två lag: människor och orcher (i plast) och nu har jag slutligen målat klart mitt human team. Då jag äger både tredje och fjärde editionen av grunspelet (+ Deathzone) hade jag tillgång till dubbla lag människor och orcher men valde att använda figurer från det ena för att ge det andra max antal figurer (från början 12 figurer per lag men man kan ha max 16. Man spelar med 11 figurer men det är bra att ha många reserver). I detta nya projekt ska jag konvertera klart plast-orcherna (då jag tycker att plastfigurerna är lite tråkiga), måla mitt Female Elven Team från Shadow Forge samt naturligtvis starta en turnering!

Jag är inte speciellt förtjust i sport men detta spel är hysteriskt roligt. För att ge en snabb inblick i vad det handlar om kan man säga att det är en våldsam blandning av amerikans fotboll och gladiatorspel placerat i Warhammer Fantasy världen.

Tills det att jag har fler figurer att visa upp, eller för den delen ett matchreferat, får ni hålla till godo med denna bild av mitt Human Team som jag kallar Hochland Hellions.

Memoir 44 - Söndag 14/3

Jag och LM spelade memoir 44 i söndags och det blev ett scenario från grundboxen benämnt Sainte Mère Eglise. En kul grej med detta scenario är att det innefattar landsättandet av fallskärmstrupper. Reglerna för detta är enkla, spelaren som skall landa fallskärmstrupper håller ett antal figurer i handen (i detta fall fyra) ungefär 40cm över spelplanen och släpper dem sedan, om någon av figurerna hamnar i en hexagon utan andra trupper får man ställa dit en fullständig enhet. Jag spelade tyskarna och LM amerikanerna och han lyckades få alla fallskärmstrupperna att landa säkert. Efter en jämn strid centrerad runt själva orten Sainte Mère Eglise vann jag. Efter detta bytte vi sida och även jag lyckades med att landa alla fyra fallskärmstrupperna. En kombination av tur (med tärningar och kort) samt viss strategisk fördel (i form av en mycket samlad och välplacerad trupplandning) vann jag en krossande seger. Detta var första gången (vad jag kommer ihåg) som jag vunnit utan att motståndaren fått en enda medalj! LM ville ha en returmatch och återigen landade alla fallskärmstrupperna som de skulle, slutligen vann jag även detta slag men denna gång var det betydligt jämnare.

Lördagskväll 13/3

Jag och Heldri åkte till Å och Retro på lördagskvällen och spelade spel. Först spelade vi Colosseum, det gick till en början väldigt bra för mig, för bra... Det är få spel i vilka man inte vill leda och Colosseum är ett sådant, då det både är för och nackdelar med att vinna de tidiga rundorna. Å vann överlägset.

Min arena med tre vinnarpodium, vad hjälpte det?

Sedan blev det Carcassonne (med en hög expansioner). Å vann igen men denna gång med betydligt mindre marginal, närmare bestämt en ynka poäng över Heldri.

Tyranid Hive Fleet

Trots att jag för tillfället återigen ligger efter i mitt bloggande skall jag nu (på begäran faktiskt) visa upp den Tyranid flotta jag byggt åt svågern av överblivna bits från hans 40k Tyranidarmé.

Jag tänkte börja med de stora skeppen.

Detta Leviathan Hive Ship är till största del skulpterat i golvisolering, en sorts rosa frigolit som jag funnit passa bra att bygga det mesta av. Många anser detta material vara för klent att bygga modeller av men efter att man lackat det med trälim ett par gånger blir det betydligt hårdare, en sak man bör tänka på är att starkare lim kan smälta materialet, en effekt jag använt mig av på det andra Hive-skeppet.

Till det andra Hive-skeppet använde jag betydligt fler Tyranid-bits. Inte mindre än tre ryggpansar till Carnifexer samt ett par Venom Cannons och lite annat smått och gott.
Själva kroppen är återigen byggd av golvisolering vilken jag smält skåror i med hjälp av superlim. Denna effekt gav en organisk känsla som ser ganska otrevlig ut.


De skepp som mest liknar originalen är de fyra Razorfiends jag byggde av Carnifex-klor, Deathspitters och Tyranid warrior skallpansar (+ en hel del annat). Om jag får säga det själv så tycker jag att de ser bättre ut än de som finns att köpa (ja, jag vet, jag kan vara lite dryg ibland).
Jag tycker speciellt om de olika positionerna på klorna vilket gör dem lite mer levande. Då jag hade två par klor av olika sort att arbeta med bestämde jag mig för att gör två par cruisers av aningen olika art.

Med tanke på att Tyranidskepp skall var levande varelser som ständigt evolverar finns det egentligen ingen gräns för hur man utformar dem, något som jag verkligen tog fasta på när det kom till Kraken skeppen. De följande sex bilderna visar de tre Krakens jag "hittade på" då det inte finns några bilder på dessa skepp i böckerna.






Diverse klor och några vapen räckte till nio escort drones.



Det blev brist på klor när jag skulle konstruera Vanguard drones men efter lite klurande blev resultatet följande.

Totalt blev det elva Vanguards innan jag fick slut på användbara bits.


Så småningom skall jag återuppta mitt projekt att bygga en Necronflotta av kartong, flera skepp är redan klara och fler blir det när jag gjort nya ritningar och mallar.